I was trying to find one, just one little reason to stay here.

-I found it.

Det som man bör tänka på i livet är att man endast får en chans att ha sitt liv kvar. 

Man kan få nya chanser inom vissa handlingar.

*Lögner.

*Otrohet.

*Stöld.

Dessa är bara några få exempel på saker som man kan göra fel & därefter ha en chans till förändring. Ofta handlar det om förlåtelse. Man skall bli förlåten av sina nära och kära efter att ha gjort en dålig handling. Man skall tillge nya löften där man starkt framhäver att det aldrig skall göras om. 

-Sedan om man håller sina löften är olika, beroende på vem det handlar om.

Om man då tänker steget längre, som väldigt få individer gör nu för tiden, så finns det också de saker som man inte kan förlåta eller i vissa fall göra någonting åt. 

*Cancer.

*Andra sjukdomar.

*Bilolyckor.

Sänd nu en tanke till dessa personer som faktiskt inte kan göra någonting åt vad som händer i deras liv. De som inte ens har ett val. De som varje dag måste kämpa för att ens orka resa sig upp ur sängen. Som måste trycka i sig litervis av mediciner dagarna i ända. De personer som faktiskt försöker att klara sig. 

Man kan göra saker utan att tänka till innan, som man sedan ångrar. Man måste då vara såpass stark att man kan förlåta både sig själv och andra. Det viktigaste är dock att allt fler personer tänker innan. Jag sänder mina tankar till de som ständigt kämpar för att få vara kvar i livet. Jag önskar att jag kunde hjälpa till mer. 

Glöm inte av att leva. Livet är vad vi kämpar för, allihop.

Kärlek ur min synvinkel.

-Det här med kärlek är en fråga som är bland de svåraste någonsin. Jag är en sådan som har svårt för att bli kär. Det krävs mycket för att jag skall fastna för någon på det där speciella, vackra sättet. Jag vet inte om det främst beror på mig själv, dvs att jag hindrar mig själv från att känna. Kanske för att inte bli sårad. Eller kanske för att inte såra någon annan. Jag vet att jag känner någonting, någonstans. Jag vet dock inte vad det är. Det är någonting extra, iallafall. Sådär som man inte brukar känna. Annorlunda. Jag vet inte på vilket sätt, dock. Bara att det är ett sätt jag inte är van vid. 

Jag vet inte.

Jag vill bara inte att det skall sluta här. 

Jag blev väckt av att Dissi pussade mig i ansiktet, lilla mysis. Vi tog en ganska lång morgonpromenad och var sedan pigga för dagen. När vi kom tillbaka till stugan så var frukosten färdig och vi satte oss för att äta. Jag fick köttbullar för det vet morfar att jag älskar. Vi gick sedan ännu fler promenader, jag, Dissi & världens underbaraste mormor. Löven blåste omkring oss och vovven var som galen. Helt slut efter alla promenader så somnade hon på golvet och jag i soffan. 

Maten här är förövrigt så underbart god och jag skulle vilja stanna här i all evighet. Mina morföräldrar hade bakat äppelpaj också. Förmodligen den godaste äppelpajen jag någonsin ätit. 

Det blåser som om det vore någon orkan här, vilket är kul för då flyger dreadsen åt alla håll. Imorgon skall jag och Dissi gå till piren och se hur det ser ut där under höstperioden. Jag antar att det är finare än någonsin, då vågorna slår mot stenarna. 

Jag vill aldrig åka härifrån. Låt mig stanna.

Imorgon kommer telefonen att ringa då frukosten är klar. Allt jag behöver göra är att resa mig upp och gå direkt till bordet där frukosten står färdig. Det känns verkligen som att jag bor på hotell när jag är här, hos mormor & morfar. Dem är de mest underbara personer någonsin och jag vet helt ärligt inte hur jag skulle klara mig utan dem. Jag skulle kunna hänga här i all evighet, bara för att få all den energi som de sprider omkring sig. Det här stället är verkligen där jag skulle kunna bo om jag inte vore tvungen att gå i skolan. Jag är så lycklig idag. Eller inatt, eller vad man säger. Det känns som att det beror på att jag är här. Det är nog så. Klockan är halv 3 och jag skall sova efter att ha kollat färdigt på en ganska rolig film. Jag hör att Dissi drömmer och hon gnäller lite grann, ibland är det lite läskigt, fast samtidigt sjukt gulligt. Jag älskar att få spendera tid med henne, endast jag och min hund. Vi är som ett och två. Som tofsar runt armen. Som köttbullar varje dag. Vi två tillsammans är helt enkelt det bästa jag vet. 

-Probably sounds pretty wierd, but who cares. I love her. 

Det är aldrig försent att säga förlåt. Åtminstonde inte sålänge det är på riktigt. 

-Efter fjärde gången kan man ge upp.

Då har det nått sin gräns.

Gräns.

Gränd.

Skall gå till en gränd imorgon.

Eftersom jag inte orkade med Borås så tog jag med mig hunden till Varberg. Efter många om och men så satt vi tillslut på tåget, med en väska söndrig och folk som skrattade. Vi gjorde iallafall någons dag, vilket känns bra. Väl framme i Varberg blev vi hämtade och vi åkte en liten bilfärd till världens finaste stuga. Där stod maten färdig på bordet och det var bara att hugga in i den goda kycklingen. 

Jag har spelat kort och gått promenad tillsammans med min mormor. Morfar & jag kollade sedan på boxning på tv:n. Nu befinner jag mig i friggeboden, där jag & Dissi har vårt lilla egna. Vi lixom bor lite för oss själva. Det är skönt. Nu kan jag äntligen slappna av och strunta i allt vad Borås heter. 

-Befriande.-

Jag vet att jag bara förstör för mig själv när jag hör av mig. Ändå kan jag inte hejda mig. Jag vet att jag inte borde men någonting gör att jag vill. Jag skall sluta med det inom en snar framtid. Jag lovar mig själv det. Här och nu. Dock kan jag inte sluta läsa gamla meddelanden. De gör mig så glad. Förutom de sista, då det bara handlar om någon annan. Någonting annat. Någon bättre. Någonting bättre. Stahp. Stahp it now.

Jag har en otrolig förkärlek till varma strumpor.

-Jag pratade med en kompis förut och han berättade att han är rädd för framtiden. Kanske inte rädd, egentligen. Men fundersam på vad som kommer att hända om några år. Han vill stanna kvar i det liv som han just nu lever.  Mest med tanke på att han tycker att det är bra som det är. Att vara 17 år kan faktiskt vara en av de bästa åldrarna. Sedan fyller man 18 & folk blir lite jobbiga. 
Vi kom dock fram till att om vi spenderar massvis med tid tillsammans så kommer framtiden att bli någonting som vi längtar efter. Vi kommer att kika på filmer, dricka te & äta allt annat än tacos. För han tycker inte om tacos. Vi kommer att spendera tid tillsammans med de som vi tycker om allra mest. Alla de underbara individer som är så flummiga att man blir helt överlycklig.

Jag ser fram emot framtiden. Den kommer att bli bättre än vad någon kan föreställa sig. Vi kommer att må så himla bra. Precis som vi gör nu. Idag.