I mitt liv så är det mina föräldrar som bestämmer, såklart. Jag är ju bara 17 år. 

Fett mesigt, egentligen. Att dagen då man fyller 18 år så har man all frihet i världen. Man har inte längre någon som bestämmer vad man får och inte får göra. Man behöver inte fråga om lov för att gå ut sent på kvällen och man kan förhoppningsvis köra bil. Jag förstår dock inte. Blir man mogen över bara en natt, då?

Först är man 17 år, sedan blir klockan 00.00 och man kan helt plötsligt allting i världen och nu kan man bestämma över sina egna val. Är det för att man blir klokare under den tiden, eller för att föräldrarna inte längre orkar bråka om fester och relationer?

Jag längtar tills jag fyller 18 år. Inte bara pågrund av att jag då får dricka alkohol för fulla muggar och leka jävel. Men jag längtar efter att få bevisa att jag kan sköta mig själv och mina egna problem. Att jag kan ta hand om mig själv och om andra, utan att ha någon poliskonstapel bredvid mig. Jag längtar efter att flytta ut ur mitt stora hus och flytta härifrån. Inte för att jag ogillar de jag bor med, eller någonting sådant. Men jag vill klara mig själv. Mitt första steg är Göteborg. Det kommer att vara så himla bra. Det känns som att det skulle kunna vara min stad. Iallafall till en början. Tyvärr måste jag spara ännu mera pengar än vad jag tänkt, med tanke på att jag nu förmodligen kommer att bo ensam och inte tillsammans med honom. Vi som hade så bra planer. Ledsamt. 

Skelar och sådär, men vafan. Who the hell cares?