Det är såhär min höst kommer att se ut. Massvis med fina strumpor. Raggsockar, knästrumpor, låga strumpor. Allt möjligt. Åh.

Collaget gjorde jag med bilder från weheartit, så himla fina. 

I mitt huvud så finns det mycket av tankar, reflektioner och åsikter. Jag brukar oftast inte uttrycka mig om saker som jag tycker någonting om, mest för att jag inte orkar lägga någon energi på att folk ska bli arga och hela den biten. Det finns dock självklart saker som jag yttrar mig om, som jag tar upp diskussioner om. Dessa saker handlar dock bara om saker som jag verkligen anser är nödvändiga. Jag menar, helt ärligt så bryr jag mig inte ett skit om den dåliga skolmaten, den tråkiga läxan eller bussarnas dåliga tider. Om jag måste vänta några extra timmar på min buss så är det inte hela världen, om inte mina föräldrar håller mig hemma endast för att jag inte ska vänta så länge. Men det är ju deras ensak. Trots att det går ut över mig. Jag bryr mig heller inte om det är äcklig skolmat, jag menar.. ät och var glad. Så hemsk är den inte. Antingen är makaronerna för sladdriga, för vattninga, för fasta, inte klara eller någonting annat sådant. So what? -Gör egna perfekta makaroner då. 

Jag vet faktiskt inte vart jag vill komma med det här & ett tag funderade jag på om jag verkligen skulle publicera det. Men det gör jag. Endast för att säga hej & så att ni får se att jag lever. Jag somnar dock snart, med tanke på att jag är fett trött. Innan jag går och lägger mig så ska jag dricka lite vaniljte, tända värmeljus på mitt rum och kolla på min sjukt gamla tjocktv. Den är söt. 

Idag var det ingen sol ute överhuvudtaget, vilket inte gjorde mig någonting. Jag & mina nya skor gick till första praktikdagen och hade det fint. Min själ är lugn och fin. Den är lixom helad. På gymmet brände det i musklerna och Josefin gjorde mig sällskap. På bussen skrattade jag åt Timmy och hans bil-snack och smakade på äcklig "choklad & blåbärs grejsimojs". Sedan höll jag i en Iphone 5 också, fett coolt tycker jag. Den var Kevins. Sedan gick jag till en helt främmande lägenhet och hämtade högtalare och väskor. Där inne kändes det som ett hem jag skulle kunna bo i. 

Nu ska jag gå och peela mitt fejs så att min finne på hakan försvinner, den stör mig lite väl mycket nu. Men vad gör det i dessa vackra dagar?

Jag längtar efter att sitta på bussen hem senare ikväll. Nöjd över både arbetspasset och gympasset. Mörkret som smeker utsidan av bussens glasrutor, i väntan på att få dyka in. Eller kanske kylan, som jag snarare skulle se som grå. Det är dock lång tid kvar så nu dricker jag te i väntan på att klockan ska slå en timme till.