Idag är en vacker dag, precis som de flesta andra.

Man kan nästan säga att jag firat jul idag igen, fast hos min andra familj och deras nära. Det har varit en fin dag och vi har ätit god mat. Och massvis med kakor. Jag tror faktiskt att jag snart spricker. Ikväll myser vi i Millans rum och lyssnar på allsång. Jag ska snart sätta på lösnaglar åt henne så att hon är julfin imorgon, då hon för tredje dagen skall fira jul. Galen släkt det där. Men de är himla fina allihop. 

Vi bytte julklappar innan också, då fick jag världens mysigaste tofflor av min fina. Jag ska mysa i dem varje dag. Lätt mitt nya favvoplagg. 

Jag älskar dig:>

Hur har ditt 2012 varit? Det har varit ett av de bästa åren någonsin. Jag har funnit mig själv. Jag har funnit nya vänner. Jag också förlorat vänner, men det är sådant som gör att man insér vad man har att kämpa för. 
Tror du att år 2013 kommer blir bättre? Jag ska göra det så bra som möjligt. Och så ska jag leva. Så, ja. Bättre än någonsin. 
Blev du kär i år? Kär. Kärlek. Olycklig kärlek. Ja, jag antar det. 
 

Är det något du saknar år 2012 och vill ha 2013? Frihet. 
Vilket datum från 2012 kommer du aldrig glömma? den 20:onde november & den 4:e juli.
Vad är din största framgång 2012? Att jag äntligen lyckats visa vem jag är. 

Bästa köpet? Glassen i karlskrona. 
Vad spenderade du mest pengar på? Min dator.
Gjorde någonting dig riktigt glad? Isabella gjorde mig riktigt glad, för vi fann varandra. 
Vilka sånger kommer påminna dig om 2012? När solen går ner. 
Vem har du umgåts med mest? Isabella, Millan, Amanda & Zara tror jag. Och alla andra. Haha. 
Bästa minnet från 2012? Dagarna hemma hos Klint. Lätt. 
Hur många kysste du? Bara en som var värd någonting. 
Har du haft ett förhållande under 2012? Lämnad. 

Vad önskar du att du gjort mer? Åkt iväg från Borås. 
Vad önskar du att du gjort mindre? Kissat, det har tagit för mycket tid av mitt liv, haha. 
Favoritprogram på tv? Kollar aldrig på tv. Så vet inte. 
Största musikaliska upptäckten? Kan det vara Kent?
Något du önskade dig och fick när du fyllde år? Min favorit tröja, pacman!
Vad gjorde du på din födelsedag? Bjöd hem alla mina underbart fina vänner och hade en vacker kväll med mat och mysigheter!
Finns det något som skulle gjort ditt år bättre? Att jag hade kämpat hårdare. 

     
Vad fick dig att må bra? Gitarren. 
Vem saknade du? Klint. Jennu. Josefin. Min farmor. Mike.  
De bästa nya människorna du träffade? Åh. Isabella, Lukas och hela det gänget!
Det bästa du har åstadkommit i år? Jag lärde mig att ta plats, att visa vem jag är. Jag lärde mig hur man älskar livet varenda dag. Tack vare Marcus, mestadels. Tack. Det är en fin gåva. 
Vad vill du säga till dig själv inför 2013: NU KÖR VI HÅRT, ÅKER TILL FESTIVALER OCH SOLAR. Rhodos med Amanda och co. kommer att bli någonting jag kommer att titta tillbaka på med glädje när jag växer upp. Och vår 18-års fest kommer att bli det bästa någonsin. Och så ska jag ta vara på all tid jag har. Och fortsätta att utvecklas som person. Och ta hand om alla mina kära. 

Igår var en underbar julafton. Det är allt jag har att säga för stunden. Just nu älskar jag mitt liv & allting omkring. 

Sitter på youtube och kollar massa covers, jävlar i helvete vad duktiga tjejer & killar det finns där ute. Här får ni några av mina favoriter, lyssna och njut. 

Ikväll önskar jag att det var någon här hos mig, som kunde vakna upp tätt intill mig inför julaftonsmorgon. Med "någon" så menar jag en kärlek. Fast jag har ju ingen sådan. Jag längtar tills jag bor i Göteborg tillsammans med min man. Den som måste lämna mig för att åka till jobbet, för att komma hem till ett tryggt hem. Där vi delar på allt. Täcken, kuddar, soffan, sängen, maten, mattorna, gardinerna, tallrikarna. Allt. Drömmer jag bara nu?

-Och förlåt. Igen. För att jag inte försökte hårdare.

Vet ni hur det känns att veta att man verkligen lever?

Jag har varit med om det en gång, EN enda gång i hela mitt liv. Och nu menar jag verkligen extremt. Den känslan då ingenting annat finns, förutom livet. Ingenting annat existerar, om inte allt gör det. 

Jag vet vad ni undrar. Vad hände? 

För att på något sätt förklara utan att berätta en hel livshistoria, så berättar jag bakifrån. Publiken trodde att jag grät för att mitt lag hade förlorat matchen. Jag hade aldrig förut varit en dålig förlorarare, men vad skulle de annars tro, om inte att jag var ledsen över förlusten? Deras första, eller ens andra tanke, skulle aldrig varit att jag för första gången i mitt liv kände mig levande. Jag dömer inte dessa individer för att inte förstå någonting av vad som hände. Varför min mamma ropade på mig, sa några få ord, och sedan låg jag bara där på marken. Med huvudet nerborrat i gruset bredvid fotbollsplanen. Jag reste mig sakta upp, kollade på min mamma och jag grät floder. Det enda jag funderar på, är vad de andra trodde, då de såg min mamma gråta. Trodde de att hon också var ledsen för att mitt lag förlorade med 3-0? 

För jag undrar än en gång hur de kunde tro att jag var ledsen över de där målen som det andra laget skjutit i vårt mål. När fallet egentligen var att det kändes som att jag hade vunnit över hela världen. Jag hade besegrat någonting som ingen trodde skulle hända. Jag kunde känna min egen hand ta tag i min mammas hand. Jag kände någonting, för första gången på lång tid. Jag hade glömt bort vad ett liv var, var det innebar. Jag hade glömt bort att det funnits dagar då jag kunde le, och på riktigt vara glad. För vad jag hade gjort det senaste året, var att skada mig själv. Bryta ner mig själv. Jag åt upp mig själv inifrån. Sökte tröst från någonting som inte fanns. Men den dagen, när min mamma berättade för mig att jag var frisk, att det inte fanns någonting okänt inuti mitt huvud, jag har aldrig förut känt mig så levande & jag kommer aldrig någonsin att känna den känslan igen.

Jag lever. Ligger inte begraven på en kyrkogård. Ni skulle bara veta hur mycket det är värt för mig. Och främst för min familj. 

Kvällen hemma hos Amanda var mysig igår. Vi kollade på film, lagade mat och hade det bara sjukt härligt. Jag somnade dock fett tidigt, vilket inte var meningen. Sedan vaknade jag någon gång på kvällen och var vaken hela natten. Fast Amanda och Andy sov. Ja. Så social är jag. Vi bytte julklappar också, och jag fick VÄRLDENS finaste ögonskuggspalett. Blev sjukt glad. Nu vet jag exakt hur jag ska sminka mig på julafton och på nyår. 

Idag är mormor och morfar här för att förbereda inför imorgon. Det luktar köttbullar och annan mat i hela huset, sjukt värt. Och så spelar vi julmusik. Och sjunger. Och dansar. Och hoppar runt. Ibland är livet bara FÖR fint. 

Inatt pratade jag med två fina människor. Båda samtalen gav mig mycket och det ena var något som jag aldrig varit med om förut. Kan fortfarande inte smälta det. Men det gör jag väl någon gång, om hundra år. 

I live on the first floor, downstairs in my house. This is where I write music, all night long. This is where I have been writing all the letters that I never sent. In this room, at this floor, I'm feeling safe. It's like i'm stuck in 1995, when I was born. In here, I am nothing else but me. The little, frinkled Felicia. 

Goodnight, lovers.