Jag önskar bara att människor kunde använda ordet "kärlek" mer sällan & mer när det verkligen är på riktigt. För mig är kärlek något stort, viktigt, betydelsefullt. Men det känns som om det för en del människor betyder så himla lite. Eller att det för många individer betyder någonting bra för de själva, men att de sedan inte tänker på den andra parten. Den andra delen. Den som faktiskt kanske mår sämre. Ingen tänker så långt, ingen känner efter. Ordet slängs fram och tillbaka som om det vore en trasa, och vad betyder egentligen det?
Betyder det ens någonting längre?

Jag är faktiskt inte säker på den saken. Det känns som om alltför få känner nu för tiden, att det är för många som låter tankarna styra. Eller att man känner för sig själv men att man är för manipulerad av samhället för att inte hjälpa den andra att också få känna. Att man pressar den andra till att tycka likadant. Om man inte gör det, tycker likadant alltså, då känner man sig inte som en bra människa. Tro mig. Det är en av de svåraste situationerna någonsin. Det jobbigaste är när man vet att personen i fråga faktiskt inte ens känner som den påpekar. Det är det som är det allra jobbigaste. Och ingenting man säger kan ändra någon annans tankar om kärlek. För kärlek är ingenting för samhället längre, det finns inte många som vet vad det innebär. 

Och så kommer man till den saken att det innebär helt olika saker för helt olika personer. Det är ju trots allt en självklarhet att alla i vårt samhälle inte ser på allting med samma syn, att man har olika tankar och åsikter om saker och ting. Men jag förstår inte hur man kan tycka att kärlek inte innebär något. Jag kan inte förstå det just av den anledningen att alla här vet om hur mycket det ordet betyder för de flesta människor, right?

Det är inte många som läser detta som just nu tänker att det är fler som struntar i kärlek än som tycker att det bra. Pågrund av detta har jag svårt att förstå varför de flesta ändå överanvänder ordet. 

Man vill ju inte att någon endast ska påstå sig vara kär i en, eller intala sig vara kär, bara för att bli älskad tillbaka. När man hamnar i det läget så känner mig sig totalt värdelös, just saying. Man känner sig faktiskt brutalt värdelös och oerhört nollad. Som om man är noll. Man är ingenting.

För någon låtsas vara kär i dig. Sedan är personen inte det & erkänner/inser att denne aldrig varit det. Känns jävligt bra, eller? 

-Inte direkt.

Anyway, om det är någon enstaka människa som orkat läsa sig igenom all dennna text så fortsätter jag lite till. För vad händer när man själv är den som faktiskt, på riktigt, helt och hållet är kär i en annan individ?

När man är så kär att det känns som om ingenting kan sätta stopp för det som man har med den andra personen. Man är så lycklig i personens närvaro att hjärtat slår dubbla varv. Man vill ingenting hellre än att attackera personen med kyssar. Man trivs i sällskapet med denna fantastiska människa och man gör allting i sin makt för att få den andra att må bra. Man kan dela allt, allting, med denna härliga individ. Man berättar hur man känner och han känner likadant, precis likadant som du.

Ni är oslagbara.

Tills avståndet är det som sätter stopp.

Tills någon av er skyller på att det är det som kommer emellan er relation.

Trots att han bara inte vågar berätta att han träffat någon annan. 

Dessa två saker är de som gör ondast. För mig. Det är det som gör ont i hela min kropp. 

-För att släppa alla mina känslor, låta de göra som de själva vill. 

Igår skulle mamma på spanskakurs i göteborg och vi hade bestämt oss för en heldag där, bara vi två. Vi försov oss och fick stressa som två galningar tidigt på morgonen men vi kom tillslut med bussen ändå. Efter att ha väntat på mamma i ungefär 1 och en halv timme så insåg jag att jag inte mådde så bra. Jag hade feber och kände mig sjuk. Vi struntade i att gå runt i göteborg och tog istället busssen hem igen. Väl hemma sov jag från klockan 16.00 till imorse, typ. Jag har lyckats äta ett knäckebröd och jag hoppas på att bli bättre. 

Borde det inte vara slut på influensa för mig nu? 

Dags att sova vidare. Godnatt. 

Igår var en bra kväll. Skulle aldrig vilja göra den ogjord. 

-

Anyway, jag kan inte förstå att det redan är år 2013 men jag är mer glad än någonsin. Jag är överlycklig över att kunna se framåt och veta hur bra det kommer att bli. Detta år är ett år som jag sett fram emot sedan barnsben och nu är det lixom här. Jag vet också precis vad jag siktar mot och de mål & krav som jag ställt på mig själv inför dessa 12 månader är höga, men inte omöjliga. Fortsättningsvis så är ingenting omöjligt. 

Året har nu kommit, året då jag blir den största av de största. På alla sätt.

Nyduschad & sjukt taggad inför att fira in det nya året tillsammans med fina vänner. Vi har precis duschat och nu sitter vi och taggar livet tillsammans med kapten röd. Hans musik peppar mig till tusen och idag kommer att bli den bästa dagen på sjukt länge. Släpp loss, så att säga. Jag hoppas att alla ni söta läsare får en jättefin nyårsafton tillsammans med de som ni tycker mest om, för det ska jag lätt ha.

Tycker att GIFar är så himla söta. 

Ni förstår nog inte vad det handlar om, men ja. Tänk på att det står inom citat täcken. Jag kan inte förstå att jag mådde såhär. 

"Jag sitter hemma på mitt rum, skriver låtar om dig och känner klumpen i magen. Jag får samtal om jobbiga saker och jag känner mig sviken en gång till. Jag känner mig så ledsen och ensam. Så liten och dålig. Och detta är inte första gången du har fått mig att känna såhär. Det är inte första gången du har låtit mig stanna här helt själv, fastbunden i mina egna sorger. Jag har hela tiden trott att jag kan klara mig på egen hand. Att jag inte behöver någon som ser efter mig och löser mina problem. Men så fort du är borta så fattar jag. Då fattar jag att du är den enda som förstår. Du är den som lyckats få mig att skratta även i de allra jobbigaste stunderna. Du är den som kramat om mig när jag har känt mig rädd. Jag vet också att jag är den enda som lyckats få dig på andra tankar. Den enda som lyckats att förstå varför och hur du känner. Jag har fått dig att le när du varit ledsen. Jag vill fortsätta att få dig att le. Jag vill hjälpa dig med ditt liv. Jag vill vara ditt allt. Jag vill vara den enda. Inte en av de andra 8 stycken. Jag vill vara den enda som är din, den enda som ska få hålla din hand och den enda som ska få kyssa dig. Den enda som pratar om dig och den enda som kan säga att "han är min". Tyvärr är det inte så, & jag vet inte om det kommer att kunna bli så. Jag tror inte att jag klarar av att leva i någonting sånt här, där jag inte får ha dig för mig själv. Kanske ska vi gå varsin väg. Eller kanske ska vi hålla ihop. Bara du och jag. Jag vet inte. En andra chans.. finns det verkligen plats för en tredje ?

Jag älskar dig alldeles för mycket. Alldeles för mycket för att förlora dig. Jag önskar att vi inte lärt känna varandra, för då hade jag inte förlorat mitt liv. Eftersom jag då aldrig skulle fått uppleva mitt liv heller. Du är mitt liv, mitt allt. Det är synd att jag inte är ditt också."

JANUARI

I januri så köpte jag mig min dator som jag länge velat ha. Innan dess hade jag stora problem med tanke på att jag inte kunde blogga alls så mycket som jag faktiskt ville. Den var nog ett av de bästa köpen jag gjort under hela året, trots att jag fick leva utan pengar i flera månader. 
Jag visste inte vem jag var, jag undrade varje dag varför jag ens fanns till. Jag visste att jag hette Felicia, mer än det hade jag ingen aning om. Jag fanns bara till, ovetandes om att jag faktiskt var någon som existerade. Under denna månad var det mycket velande fram och tillbaka.

FEBRUARI

Hade en pojkvän, vi hade det bra tillsammans och jag hade nog aldrig känt mig så uppskattad förut. Han tyckte att jag var fin & det var någonting han berättade för mig ofta. Vi var glada tillsammans och inga problem fanns i vårt synfält. 

MARS

Det enda jag gjorde under hela mars månad var att plugga. Jag kämpade hårt med alla matteprov och Klint var den som fick hjälpa mig att lyckas. Det slutade ändå med ett "IG" på nationella provet. Jag sov sällan, alla nätter var till för att plugga. 

Det var också mycket ledsna miner, endast ledsamma ord. Varje dag var en kamp för att finna mig själv och för att på något sätt känna mig uppskattad. Efter vad jag ser tillbaka på så tyckte jag endast att jag inte räckte till. 

APRIL

I april månad så lurade jag alla mina kompisar att jag hade borstat ut mina dreads, vilket de flesta gick på. Det var kul att se allas arga miner då jag erkände att jag endast skojjat med dom. Denna händelse verkar vara den enda som innehöll skratt. Resten av månaden bestod av ledsna miner och hur det kändes att bli sviken av någon man älskade djupt. 

MAJ

Jag lärde känna Bellis och vi umgicks för allra första gången. Jag tränade också mycket vilket gjorde att jag peppade mina läsare och kompisar till att göra detsamma. Jag satte upp mitt 2 månaders mål inom träningen och började äta balanserat.

JUNI

I juni så sommarjobbade jag den mesta av tiden. När jag inte jobbade så bodde jag hemma hos Millan. Vi var ensamma hemma nästan hela månaden och hon gjorde matlådor till mig varje dag. Jag umgicks också med fina Matilda, då vi hängde mycket efter att vi jobbat hela dagarna tillsammans. Denna månaden var underbar.

JULI

Denna månaden bestod också av väldigt mycket träning och nyttig mat. Dock spenderade jag mestadels av tiden tillsammans med underbara vänner och nya personer i varberg. Där hade vi det bra, dag som natt. Jag hängde också ganska mycket med Marcus under juli månad, mest för att vi insåg hur glada vi är i varandras sällskap.

AUGUSTI

Detta är en speciell månad, jag fyllde 17 år. Jag spenderade mycket tid tillsammans med massvis av olika vänner, åkte till Göteborg och andra ställen, mest för att komma bort från Borås. Såg kapten röd live. Mäktigt. 

SEPTEMBER

Under denna månad så sov jag än en gång mycket hemma hos Millan. Vi satt ihop, som två stycken siamesiska tvillingar. Allting vi gjorde hade med den andra att göra, det var fina tider och det är nästan likaså än idag. Vi drack mycket te och åt varma mackor med ost. 

OKTOBER

När jag kollar igenom bilder från denna månad så hade jag en tendens att sitta mycket på mitt golv. Jag gjorde allting där. Spelade spel, läste och skrev. Allting hände på golvet, det var min mittpunkt. Jag började också använda mycket knästrumpor, mest för att jag köpte ett par som var underbart fina. 

-Det största jag gjorde måste ha varit att jag sminkade för två stycken modevisningar, det var det mest magiska som jag någonsin har gjort.

NOVEMBER

Jag var inte riktigt vid liv i november, den mesta tiden spenderades halvdöd i soffan. Jag hade influensa i nästan 3 veckor, det var hemskt. Jag pratade dock mycket med världens underbaraste Hardingz. Han är världsbäst.

DECEMBER

I december så sov jag mycket hemma hos Bellis. Vi hade mycket raster tillsammans i skolan och vi gjorde mycket mysiga saker. Sådant som man egentligen inte vill skriva om, som man endast vill att vi två skall dela. Det var vinter och kallt, men vi hade det bättre än någonsin. 

Jag saknade också en vän, väldigt mycket. En vän som gjort mycket för mig. Marcus. Han har varit mer saknad än någonsin under denna månaden och vi måste börja prata mer. Hoppas att vi gör det.

Jag vet inte vart jag ska börja, känner mig ganska förvirrad. För det första är det ett nytt år imorgon, vilket är helt galet. Jag menar, nästa år blir jag vuxen. På riktigt. Vad hände med att vara barn?

Idag tog Millan iallafall med mig till stan för att köpa lite mysigheter. Vi strosade runt ett tag för att sedan möta Jenisa som tog en annan buss. Efter det hade vi bestämt oss för att gå på bio och vi bestämde oss för att se "mammas pojkar". Den var sjukt bra till en början, ibland nästan dog jag av skratt. Tyvärr slutade den inte som jag hoppats, men ni får kika på det och se vad ni själva tycker om den. Jag tycker iallafall att den är värd att kolla på!

Jag & min kära ska nu mysa vidare, äta maränger, vindruvor och annat sådant gott. Och så ska vi förmodligen kolla på two and a half men, mest för att vi är på skratthumör idag. Och för att vi inatt ska fira in det nya året. Enormt värt att göra det två gånger, fast på helt olika sätt och tillsammans med helt olika människor.