Jag älskar min mormor & morfar. När jag kom hem från skolan så satt dom hemma hos mig och pratade om livet. Så himla fina är dom. Innan de åkte så lämnade dem lite kakor i frysen. Wiihiiii. Let's be fat, typ. Eller inte. Jag har ju bara 41 dagar kvar tills jag ska vara biff. TAGGA JÄVEL!

Millan & jag åt mat och kakor. Och drack te. Standard på en måndagkväll lixom.

Nu skall jag plugga på kolets kretslopp eller någonting i den stilen. Någon som är bra på sådant kan ju gärna ringa och hjälpa till. För det behövs. Verkligen. Tack på förhand.

En av mina såkallade facebook-vänner skrev till mig & sade att jag borde lägga ut min låt här på bloggen. Jag lade nämligen ut en låt på min facebook sida för ett tag sen, som jag skrev ihop lite sådär på en decemberkväll. Först tänkte jag att jag absolut inte kan tänka mig att göra det. Men sedan ändrade jag mig. För varför inte, lixom?
Failar lite här & var, kvalitén är inte så himla bra, men anyway. Vem bryr sig. Ursäkta fåniga léenden här och var också. Det bara blev så. Haha. :>

"Jag är så kär i vad vi är".

-Hon kanske inte minns meningen. Kanske inte minns att det är hon som en gång sagt den till mig. Jag vet inte ens om hon kommer igår när hon ser den här, svart på vitt. Om hon inte minns, så förstår hon nog ändå. Och om hon förstår så är det bara ännu bättre. För vi är så bra. Tillsammans är vi så oslagbara att det inte är sant.

Men vart är hon nu? 

Vad gör hon nu?

Hur ska jag veta om jag inte frågar?

Och jag frågar inte. 

Oavsett vad så handlar det om att man har varandra hela tiden, vart den andra individen än är någonstans. Och hur längesen det än var man bytte ord. Tankar. Dagar. Tider. Somrar. Vintrar. För det finns alltid kvar där, inuti oss. Och det kommer för evigt att finnas där, för det finns ingen anledning till att det någonsin skulle försvinna. Som alltid så håller vi varandra kär. Vi håller varandra nära. Och jag släpper dig inte. Aldrig. Jag kommer aldrig ens att ens tänka tanken av att släppa dig. Även om du kanske inte ser det. Eller hör det. Eller ens märker av det. Du är för evigt den som jag älskar så djupt att jag aldrig glömmer. Låt mig leva med dig. Snälla. Lev med mig. Vi har det så bra tillsammans. Det vet vi båda två.

Gör en cover på "let her go". Konstig historia om hur jag fick nys om låten & nu spelas den på radion varje dag. Jag kan iallafall säga att det var på grund av Bella. Snart är jag klar med hela låten och det känns faktiskt som att den blir väldigt bra. -Hejtjejenmedbrasjälvförtroende. Men ja, det får man faktiskt ha. Eller ja, man SKA ha det. Enligt mig. Kanske spelar låten för han som kanske en dag kommer att vara min drog, ikväll. Och jag hoppas att han gillar den. Ikväll skall jag försöka att somna relativt tidigt för att imorgon kunna vara go & glad på morgonen. Tänkte fixa värsta lyxfrukosten och grejer, så jag ställer klockan tidigt. Lovethatshit.

Imorgon är det jobbsöknings dax ännu en gång och jag hoppas på ett lyckat resultat. Jag tänkte också dra mig en sväng till gymmet, så att magrutorna snart kommer fram igen. Wihi. :>

Det blir ett inlägg utan någon bild idag, för jag orkar inte hitta någon som passar. Haha. Sorry people!

Jag har varit i kyrkan 2 gånger denna helgen. Och så har jag haft min premiär-vistelse på ansgars. Måste seriosly hänga där väldigt mycket oftare. Där gör man saker som att spela gitarr, sjunga, äta kakor & kramas med fina människor. Man kan också lyssna på de underbara individer som kan spela piano och sådana fina instrument, oc   h som kan sjunga. Fast alla sjunger ändå, oavsett lixom. Allt detta, hand i hand med en prinsessa. En fin, vacker, underbar människa som de andra tycker är lik mig. Vi kanske är det, lika alltså. Jag och Bellis. Oavsett så älskar jag att spendera min tid med henne, för den är så värdefull. Lärorik. Vacker. Melodier som klingar i våra öron. 

-Jag tog med min kamera för att jag hade tänkt att ta massvis med vackra foton på alla underbara själar. Men så glömde jag den i prinsessans hus. Hon glömde sin också.

Sedan tog vi med oss Lukas hem och kollade på film innan vi somnade, alla tre. Gemenskap. Jag älskar det. Återigen kyrkan. Träffade Peter, han som förlorade sin tävling mot mig. Jag såg det inte som en tävling, för mig var det någonting annat. Någonting som han aldrig får veta. Och så träffade vi underbarnet Simon, han som kan alla instrument i hela världen. Även om jag nästan inte känner honom så är han redan lite av en förebild.

Vi eldade papper också. Sådant som vi gör när kärleken är stor. 

Om det är någon som vill hänga imorgon, så skicka ett mess. Är ledig från & med 16.00 ungefär. 

-Plus att imorgon bokas resan. Imorgon kan man längta på riktigt. Så jävla nice.

Anyway, hoppas att alla har en fin kväll. Själv ska jag gå och dränka mig i ord & meningar från världens bästa bok. Enda tills jag somnar så djupt att alla problem försvinner. Alla känslor blir som bortblåsta. 

Godnatt pluttisar. 

Jag trodde aldrig att jag skulle få det beskedet. Inte när jag inte hade en enda aning om vad som var på gång. Helt tom på känslor gick jag till bussen. Väl framme vid busshållsplatsen så började alla känslor rinna över. Tårarna rann. Ögonen var rödsprängda. -Trots att jag hela tiden visste att han var i goda händer. Sedan träffade jag en vän, mitt i allt det här. Samlade mig. Fick bra nyheter där och en liten tyngd släpptes från mina axlar. Men jag hade fortfarande 7895 ton med vikt kvar. Om inte ännu mer. Ringde Millan & åkte hem till henne. Låg i hennes säng hela kvällen. Blev omhändertagen. Hon är så fin. 

Resten av kvällen spenderades hemma i sängen, väntande på samtalet om hur det gick. Jag hade somnat när vi fick reda på att allting var klart. Imorse fick jag reda på att det inte gått som förväntat, men ändå ganska bra.

Dagen i skolan var bara okoncentrerad och tanken på att inte glömma att le mot alla som blickade mot mig slog mig hela tiden. Till en början fungerade det, men sedan blev det genomskådat och jag fick frågan "hur mår du?"

Jag minns inte om jag svarade, men jag tror inte det. För vad skulle jag egentligen svara?

Åkte till stället som rubriken nämner, efter skolan, för att kolla hur det var med honom. Han mådde bättre och han kanske får komma hem snart. Vi spelade memory och pratade om lite allt möjligt. Ända tills han var trött och skulle sova, besökstiden var slut. Jag ville egentligen inte åka hem, lämna någon sådär i ett helvitt rum, men jag hade inget val. 

Det blir en tidig kväll & en lång natt. 

Godnatt.