Min mormor ringde precis till mig. Hon är söt. Hon sa att hon tyckte synd om mig för att jag är sjuk. Jag sa att jag tyckte om henne & att jag saknade henne. För det gör jag. Alldeles för mycket. 

-

Idag har jag och mamma planerat vår resa till Stockholm. Det kommer att bli dyrt. Väldigt dyrt.

Men vad är mer värt än att få sina dreads så perfekta som man vill ha dom? 

Jag har suttit här i ungefär en timma för att lyckas översätta "första advent" till engelska. Jag vet inte hur man skriver det. Verkligen. Min plan med en passande rubrik gick alltså åt skogen. Därav den nya. 

-inkompetent. Haha.

Min söndag går ut på att titta på någon tråkig repris av något tråkigt tv-program. Lite senare ska jag koka te och värma mig framför brasan. Och använda mina mysiga sockar. Och äta kakor. Och skicka söta sms till söta människor.  

Efter att ha fått ganska många nya läsare så har det också blivit en hel del frågor. En fråga som kommit flera gånger är om jag har instagram och dylikt. 

Och ja, jag har instagram. Och några andra grejer. 

Instagram: feliciaelinida

Weheartit: meandmydreads

Tumblr: www.feliciaelinida.tumblr.com

Så det är bara att kika in där och se ifall ni tycker om det. Helt enkelt. 

-

Förövrigt så är jag fortfarande sjuk, vilket innebär att jag inte kan hänga med någon. Det är så himla tråkigt att behöva ligga på soffan hela dagarna. Jag tror dock att jag börjar komma in på bättringsvägen. Äntligen kanske jag kan få gå till skolan och träffa mina finaste vänner, handla julklappar & äta glass i snön. 

Med tanke på tidigare inlägg under dagen så var det nu dags för lite lycka. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra för att bli på bättre humör, så jag satte mig på mitt golv och satte igång med att fixa en lyckovägg. Som många av er vet så älskar jag ordet "dandelions", därför bestämde jag att det var just det ordet som skulle finnas med på väggen. Sedan skulle självklart mina vänner få vara där också. Jag kommer alltså varje morgon att se denna underbara lilla hörna och känna lycka. 
Detta var det bästa jag har gjort på länge.

Ni får också se mina favoritkläder & min samling på tomma vanlijte askar. 

   Idag gör allting sådär brutalt jävla ont. ÖVERALLT.

Det känns som att det idag är en jävligt dålig dag, för första gången på väldigt länge. Det värker mer än någonsin, både i min kropp och i min själ. Jag skulle helst av allt vilja sova bort hela skiten, men så kan man ju inte göra. (inte när man gjorde så igår.) Jag önskar bara att det var sommar och sol. Att alla var sådär ljuvligt solbrända och vackra. Att jag kunde ta mitt pick och pack för att åka precis dit jag vill. Jag orkar inte att allting, på en och samma dag, skall gå EMOT mig. Just idag ser jag inte fram emot någonting. Inte ens att gå till skolan på måndag. Jag känner inte för att äta kakor, för att träna, för att prata, för att smsa, för att ringa, för att sova, för att vara vaken. Idag känner jag inte för att göra någonting. Jag känner inte för att gråta heller, fastän tårarna sitter i halsen. Jag känner det. Om jag skulle försöka att prata så skulle rösten spricka, direkt. Det är sådant man känner redan innan det har hänt.

Jag orkar inte idag. Och jag saknar alltför många människor. Och alltför mycket tider. Och alltför mycket känslor. Och alltför mycket kärlek. Idag känns det som om allting är sådär äckligt hopplöst och bortblåst. 

Jag saknar allt det här så jävla mycket. Låt mig bara gråta.

Jag har aldrig förut varit så stolt som jag är över honom. Det är helt otroligt hur den här killen faktiskt lyckas så bra som han gör. Jag har aldrig förut stött på en människa som kan så mycket saker som han kan. Som är så enormt underbar och fantastisk. I vanliga fall bor han långt härifrån, så långt bort att vi ses alltför sällan. Att han nu är så nära mig, så sjukt nära, det är helt fantastiskt. Jag skulle kunna träffa honom varje helg, om det nu vore så. Detta just av den anledningen att han fått jobb i närheten. Jag saknar honom så himla mycket, min fina vän. Att få omfamnas av honom är det bästa någonsin. 

-Det kan svepa förbi kvällar då jag har svårt för att somna. Jag kan fälla tårar, känna saknad. Jag tänker tillbaka på de få dagarna i somras som jag fick spendera hemma hos honom. Jag har nog aldrig mått så bra. 

Det värsta är att inte kunna visa honom hur mycket jag behöver honom.

Jag älskar dig.

Nu tycker jag personligen att det är dags för mig att bli frisk. 

-Det är så uttråkande att bara ligga hemma i soffan och sova hela dagarna. Jag vill ut i snön, gå långa promenader och hänga på gymmet, som alla andra gör. 

Jag är så otroligt sugen på att skriva musik idag. Om jag orkar senare idag så ska jag ta fram gitarren och spela för kung och fosterland. (önsketänkande.)

-Vem försöker jag att lura?

Jag kan ju inte ens prata. 

Jag vet inte om det beror på min feber eller sömnlöshet, men någonting får mig att gråta tills ögonen är rödsprängda.

Vissa nätter är jobbigare än andra då man inte kan sova. Tankarna flyter omkring och ställer sig aldrig till rätta. Det är alltid så mycket val som skall göras och det skall alltid bli rätt. Om det blir fel så hamnar man här. I dessa sömnlösa nätter. Det blåser utanför och träden gungar som om de kommer att trilla när som helst. De skulle nog nå ända till huset om de hade rasat, vilket ibland kan göra mig ganska orolig. Alla sovrum är på den sidan av huset där träden kan välta och slå in. Jag vill inte att det skall komma ytterligare en sådan hemsk storm som "gudrun".


Jag kom & tänka på min finaste Bella. Tjejen som varje dag lyfter upp mig lite mer. När jag ser henne i skolan så sköljer det ett lyckorus genom hela min kropp. Kvällarna på hennes loft, i hennes egna hus är så vackra. Det finns så mycket kärlek i den människan, så mycket glädje. Det är någonting som gör att jag alltid vill spendera tid med henne, någonting som jag egentligen inte kan sätta ord på. Hon tillför någonting speciellt i mitt liv som få faktiskt lyckats göra förut. Jag älskar henne. Mycket. Väldigt mycket.