Klockan var mycket och jag begav mig till min kärlek, i hopp om att finna svar. Det gör jag kanske snart, finner svar alltså. Min vackraste har somnat bredvid mig, försvunnit bort i drömmar och floder att spegla sig i. Kommer föralltid att hålla fast vid dig. Kommer aldrig att låta dina händer glida iväg från mina. Att höra dig andas när du sover är det bästa jag vet. Och att du skrattar är någonting som gör mig varm. 

Vart är jag?

Varför är jag inte här?

Är jag ensam i en skog, med lösa hundar?

Eller har jag kanske sällskap?

Att under dagen spendera tid med det man älskar så mycket att allting annat försvinner för en stund. Att under dagen få prata med någon som tappar spaghetti på golvet och inte slutar skratta. Sedan håller jag fast i det som fäster sig i mig. Klingar på en svart gitarr, som om ingenting annat existerar. Ingenting annat existerar när det handlar om oss. Förutom kärlek, killar, tjejer, te, skratt, grädde & Thor. De sakerna är nog de som finns mest, trots att vi bara är vi. Det bästa vi kan vara. Vi är som bäst med varandra. Och med alla andra. My love.

Min mamma jobbade hela dagen igår, från 08.00-20.00, den kvinnan är beundransvärd. Personligen förstår jag inte hur hon klarar av det, men hon äger väl bara, helt enkelt. För att göra mina päron glada igår så städade jag HELA huset när de var iväg och jobbade. Jag eldade i brasan, rastade hundarna, tände MILJONTALS värmeljus och myste till det ordentligt. 

Notera att jag är en sådan som inte kan vara hemma en vecka från skolan utan att få något konstigt syndrom. Fråga mig inte vad det kallas. Måste-göra-någonting-annars-kan-jag-inte-överleva syndromet, kanske. Jag vet inte riktigt. De blev iallafall väldigt glada, konstigt glada faktiskt, över vad de fick skåda när de öppnade dörren. Det är inte varje dag man kommer hem till ett tvär rent hus, liksom. Förövrigt så sov jag när alla kom hem, helt slut. Jag hade glömt bort min feber helt & hållet under städningen, men jag kände av den hela kvällen sedan.

Inte för att det gjorde så mycket egentligen. Jag hittade en gammal bok om andra världskriget som jag låg och läste nästan hela kvällen. Klockan blev midnatt och jag kunde inte sluta läsa. Jag var som fast, helt manipulerad. Jag insåg senare att jag var tvungen att sova, jag menar, man ska väl sova på natten? -Det säger min mamma iallafall.

Efter att ha sovit endast några timmar under natten så vaknade jag av att klockan ringde, vilket nu för tiden känns ganska ovanligt. Jag gick upp, åt frukost och gjorde allt det andra man alltid gör innan man går till skolan. Några minuter innan bussen skulle gå, då jag sitter och kissar (ursäkta för mycket information) så inser jag iallafall att jag har sovmorgon idag. FAN VAD GÖTT!!!! -Känner jag lite lätt. Men istället för att somna om, vilket jag ofta har väldigt svårt för, så fick datorn vara min bästa vän. 

Igår hade jag shorta och stickad tröja på mig. Det är fint tycker jag. Och så hade jag vita byxor på mig. Och vit halsduk. Det var mysigt. Imorgon ska jag ha knä-strumpor och eyeliner. Och känna mig fin och glad. Imorgon är en bra dag. Eller hur, fina läsare?

Hur skulle jag annars ta mig till skolan varje dag?

-Om inte du var där. 

Jag älskar dig.

Idag är det tisdag. Igen. Idag stod det julklappshandling på listan. Jag skulle handlat tillsammans med min mormor, min morfar & kusinvitamin. Och bror. Vi hade planerat att äta god mat och ha en mysig dag i snön. 
ÄNDRADE PLANER. Fillux är sjuk igen. Eller fortfarande. Eller vad det nu är. 

Jagblirsåargförjaghatarattbehövavarahemmaheladagar
naochintegöranågonting. 

-Världens längsta mening, skriven av mig. I guess. Eller någonting i den stilen.

Eftersom jag sitter hemma idag igen, med feber och huvudvärk, så tog jag mig lite tid till att göra en hemsida till vårt företag. Till en början gick det bra, jättebra, nästan lite FÖR bra. Men det varade inte länge. Jag förstörde hela skiten utan att spara en enda grej. Hejjagheterfeliciaochjagärdumihuvudetochjaghatarmi
gsjälv. Ungefär så känner jag mig just nu. 

Over and fucking out.

Jag har ett stort intresse av första och andra världskriget. Efter att ha hjälpt en underbart fin vän med en otroligt svår uppsats så finner jag nu mig själv sittandes som fast i texten om dessa krig. Rätt konstigt, med tanke på att jag redan kan nästan allting om dessa, men extra kunskap är aldrig fel. Jag funderar på att önska mig en tjock bok med liten text, fylld av information om krigen i julklapp. Det känns faktiskt väldigt värt. 

Sounds like a geek, yeah.

-Jag insåg också precis vilket ovärt inlägg detta blev. Det är dock jobbigare att inte publicera än att göra det, så jag publicerar det ändå. Fast dessa 67 stycken ord jag precis skrev tog ungefär lika lång tid som att inte publicera. MEN SKITSAMMA. Heh.

Ovanligt nog så väcktes jag av alarmet klockan 07.00, WHAT THE FUCK?!

-Det var iskallt, mörkt, tröttsamt & hemskt. Det var nog bland det värsta jag varit med på senare tider. Jag kände mig dock lite bättre och bestämde mig för att ta mig till skolan. Jag tryckte i mig lite alvedon och sedan satt jag på bussen med min finaste Amanda. Det var en lycklig dag i skolan och vi pratade om allt från endorfiner till batterier. Jag insåg dock lite senare att jag borde stannat hemma, huvudvärken dödade. DÖDADE. Det var som tur var en väldigt kort dag och som vanligt på måndagar så slutade vi 12, gött. 

I sista sekund så bestämde sig Amanda för att följa med hem till mig. Vi åt gröt, planerade nyårsafton & kollade på utlandsresor. This summer will be AWESOME, men först ska vi bara leva ut vintern, det kommer att bli fint. Förövrigt så ska Amanda börja gymma med mig på onyx, vilket Josephine kanske också ska. Snart gymmar hela min vänkrets där och det är jätte roligt att få ha någon att peppa till slutet. Vi kommer att vara galet vältränade sedan, allihop. Jag längtar.

Jag behövde detta så jävla mycket, kände jag. Min vecka är nu förgylld, kära vänner.