feliciasmakeup

Senaste inläggen

Av Felicia * - 18 februari 2013 07:09

Jag är i trubbel för att jag tycker om dig så jävla mycket. Det betyder trubbel för mitt inte, för min värld. Allting snurrar så himla mycket när du ställer till det i mitt system. Jag är i stort jävla trubbel.


-Idag kommer vi förmodligen att ha det sjukt kul i skolan. Vi har en lektion som är så rolig att jag förmodligen kommer att få skrattanfall, som vanligt på måndagar. Vi har en lektion som är lite mindre kul, men vi får helt enkelt se till att den blir bra den också. Sålänge man har Amanda, Julia, Te & musik så klarar man allting. Efter skolan så drar vi oss till gymmet för att pumpa muskler igen. Jag har VÄRLDENS träningsvärk sedan igår och det känns nästan som om jag ska dö varje gång jag ställer mig upp. Det är så hemskt men samtidigt så sjukt nice. Så himla typiskt oss människor, att ha delade tankar om saker. Eller att säga en sak fast mena en annan. Om man tillexempel frågar sin mamma, mitt i allt vrede, om hon är arg. Man får nästan varje gång till svar att "NEJ, jag är INTE arg". NÄHE?! Vad fan handlar det om då? Det är väl bara säga att man är arg om man är det liksom, men icke. Vi människor ska allt vara himla komplicerade. Men det är okej. Allting är okej idag, för jag är så himla glad. 

Nu ska jag skriva ett långt, fint meddelande till han som förtjänar det så mycket att jag snart hoppar av lycka. Kan fortfarande inte förstå det. Han är ju fortfarande lika overklig som han var då. Han kommer nog alltid att vara overklig. 

 

Av Felicia * - 17 februari 2013 22:27

Det händer konstiga saker. Det börjar nästan bli lite läskigt. Många sociala medier visar foton på mig. Foton som jag lagt ut på min andra blogg. Den som är lite större. Lite större än den här. De taggar bilderna med saker som gorgeous, dreads & lovely. Sådana saker. Sådär snälla saker som man egentligen borde bli rörd över. Men jag blir inte det. Jag blir bara rörd när det är av några enstaka personer. Någon enstaka individ som säger sådant till mig. Face to face. Inte på ett sms. Eller över facebook. Eller instagram. För jag tror inte att de menar det som de skriver. Jag tror att de bara formulerar någonting fint för sakens skull. Förutom vissa. Jag gjorde så innan, så jag vet hur det ligger till. Men nu skriver jag precis det som ordagrant skulle komma ut ur min mun. Nudda personens öron. Bara det att personen inte kan se mig. Men jag menar precis samma sak som jag gör i det verkliga livet. Annars är det falskt. Och jag gillar inte falskhet eller lögner. Men det var en dum konstatering för det finns väl knappast någon som tycker om sådant. Förut var lögner min enda räddning. Lögner var det enda som någonsin fick mig att må bättre. Det är hemskt. Det är brutalt. Det är äckligt och vidrigt. För jag kan inte längre förstå hur jag någonsin kunde skada människor så mycket. Både andra människor och mig själv. Men det var min enda utväg. Min enda räddning från att behöva förklara hur jag kände innerst inne. Och jag ville inte förklara. För jag visste inte varför. Jag visste inte varför eller hur jag kände inne på djupet. Jag visste inte varför jag slutade äta. Eller varför jag skadade mig själv, på andra möjliga sätt. 
Varför var jag tvungen att ljuga?
För att skydda mig själv. Det mest egoistiska man någonsin kan göra. Att göra det för sig själv. Jag hade kunnat förstå om jag gjorde det för en god sak, för att hjälpa någon. Men dem gångerna så hjälpte jag inte ens mig själv. Jag förstörde för mig själv. Jag förstörde mig själv inifrån. Om jag inte hade ljugit om maten så hade jag aldrig blivit så smal. Jag hade aldrig mått så dåligt av svimattacker eller hunger. Jag hade inte haft problem med sömn på nätterna, eller ens problem med att le. Men jag log ju. Varje dag. Och även om jag inte muntligt talade, så skulle jag kalla det för en lögn. Jag log. Fastän jag egentligen ville störtgråta. Då ljög jag. Både mot personen som kollade mig i ögonen, men också för mig själv. 
*Le, Felicia. Le. Glöm inte att le Felicia. Annars blir det genomskådat. Le. Nu. Le mot honom. Mot henne. Skratta nu. Le.*
Mina tankar pratade med mig. Min hjärna talade om för mig vad jag skulle göra. Den ställde in sig på att låtsas. På att ljuga. Och det fortsatte. Alldeles för länge. Jag försökte med allt, jag gjorde allting jag kunde för att jag på något sätt skulle dämpa smärtan som varje dag borrade sig fast inuti mig. Jag försökte med att börja be till gud. För jag gick ju i åttan, vilket är just den tid då man konfirmerar sig. Jag gjorde det, konfimerade mig alltså. Kanske inte för att jag var kristen, eller för att jag trodde på gud. Men för gemenskapen, för att alla mina vänner var där. För att vi alla gjorde samma sak, delade samma saker. Vi delade allting, förutom sådana saker som jag tänkte på. Som gjorde ont i mig. Jag delade dessa saker med gud. Jag bad till honom att jag skulle överleva. Att jag skulle slippa dö. För jag ville inte. Jag var ju bara 14 år. 
-Från den andra bloggen. Blogg nummer 2.

Av Felicia * - 17 februari 2013 22:07

-Gudomligt.vackert.läskigt.fantastiskt.pirrigt-

Just go ahead and work it out. This bigcity dreams are just about to be real. But it's nothing to shout about, nothing need to get heard. This is just all about being left alone. Or being a part of someone else.  I like being a part of someone else. 

Av Felicia * - 17 februari 2013 15:30

Yeah, this is what I've been doing for the last few hours. 

Dessa grabbar har hjälpt mig som fan då jag skulle lära mig att göra dreads. Jag har suttit på mitt rum i några timmar och försökt att virka in det lösa håret i mina dreads, det har dock gått åt helvete. Oavsett så tror jag att jag har lärt mig tekniken nu, så jag antar att det bara är att tränatränaträna så att man klarar det. Jag har ju trots allt en hel del att öva på. Jag tycker att det svåraste är att få dreadsen "fasta". Dom har nämligen en tendens att bli lösa och ganska stora. Någon som har dreads, eller kan göra dreads, som läser det här? Isåfall kan du slänga in en kommentar på lite tips osv, så att jag kan börja göra på andra snart, wiihiiiiii!


Nu är det dags att äta lite nyttig mat för att sedan ta bussen till gymmet. Det är bara 21 dagar kvar (!!!!!!!) tills jag skall ta mina nya resultatsbilder och eftersom jag har varit sjuk så har jag en hel del att ta igen. Det är bara att kämpa som fan på gymmet, slita som ett monster. Jag SKA ha mina magrutor. SKA

 


Av Felicia * - 16 februari 2013 20:17

Sometimes I'm just the third one. The last one. The different one. At first it's pretty okey to be the "fifth weel" but after some time it's just killing me. Really much. I could say that it kind of breaking me down. I don't think that anyone ever will understand, cause it actually makes no fucking sense.

-Goodbye, today. Goodbye, tomorrow. And maybe for the rest of time

 


Av Felicia * - 16 februari 2013 16:51


"Ett sådant fenomen är Kapten Röd, Sveriges färgstarkaste anförare i dancehall- och reggaevärlden. Hans efterlängtade konserter formar sig gärna till svettiga kärleksyttringar, där musik och texter får publiken – alltifrån tonåringar till deras föräldrar – att dansa och tänka på samma gång."


-found this text here - http://www.kulturivast.se/produktioner/2012-2013/kapten-rod-tander-stjarnor-i-publikens-hjartan. 


Seriöst, Kapten Röd, min kung, mitt allt. Det finns nog ingenting som jag lever så starkt på, om inte honom. Det finns ingenting, eller någon människa, som kan göra mig så jävla lycklig som han kan. Jag kan inte ens förklara min kärlek för honom i ord, det är så himla mycket starkare än så. Den är så jävla mycket djupare än det man hör, och ser. Det sitter fast så hårt i mig. Min kung, bara min kung. Min enda kung. Jag ÄLSKAR honom. ÄLSKAR

Av Felicia * - 16 februari 2013 16:23

Varför ska jag alltid glömma min kamera överallt?

Som ni vet så har jag bestämt mig för att ta med min kamera överallt och fota massa mysiga saker hela tiden. Igår glömde jag dock inte kameran, men jag glömde minneskortet till den. Så jävla klantig. 


Hursomhelst, igår var jag ute på äventyr i Länghem. Jag hängde med Amanda, Julia, Albin & Andy. De två paren och Felicia, skulle man kunna säga. Vi åt sjukt god mat och spelade massvis med roliga spel. Vi grejade med charader och sådana saker, det var faktiskt väldigt kul. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara kvällen och jag behöver egentligen inte gå in på några detaljer, men chokladsås i näsan är en hint av vad vi höll på med. Allt jag kan säga till er som INTE var med är att ni borde vara lite avundsjuka på hur bra vi har det tillsammans. Jag och mina gosiga vänner. 

     

Av Felicia * - 16 februari 2013 16:09

Min allahjärtansdag blev mycket bättre än vad jag någonsin kunde tänka mig. Som jag berättade för er här om dagen så spenderade jag min kväll hemma hos Millan. Jag & hennes lillebror bakade muffins åt resten av familjen och de blev väldigt glada då dem kom hem och fick se vad vi dukat fram på bordet. Jag och Millan bestämde oss för att åka till stan på kvällen och återigen känna oss som barn, så vi klädde på oss lager med kläder och åkte till stan för lite pulkaåkning. Vi skulle på något sätt lyckas att ta oss till netto också, men efter att en brud förklarat vägen helt fel så kom vi SJU minuter försent. SJU JÄVLA MINUTER. Millan blev arg men jag kunde verkligen inte låta bli att skratta åt hur otroligt nära det var att vi skulle kunna köpa oss någonting mumsigt. 

Nu har jag igen den där tendensen då jag berättar historier som ni kanske egentligen inte vill läsa om, men det är så himla mysigt att berätta vad jag hittar på för kul saker på dagarna. Allting som jag och mina polare gör nu för tiden är så himla flummigt. Ni får helt enkelt förlåta mig för väldigt mycket information. :>


Det mest mysiga med min torsdag måste dock ha varit den otroligt mysiga presenten som jag fick av min storebror. Alltså, han är bara FÖR underbar. Jag fick ett litet paket, med världens finaste kort på, som innehöll en jättejättejättefin tesil och världens godaste te. Jag blev så glad att jag nästan började gråta, det var verkligen inte långt ifrån. ÅH. Underbaraste storebror, han är så fin. 


Vad jag egentligen ville komma fram till med allt detta är att jag hade världens finaste allahjärtansdag och ingenting skulle på något sätt kunna göra den bättre, verkligen inte. Den dagen var oslagbar. 

   


Här är jag & mina dreads'


Felicia här.
Jag är 17 år och bloggar om allt som faller mig i tankarna. Det kan skrivas en hel del om köttbullar, men det får ni stå ut med.

Senaste inläggen

Fråga mig

21 besvarade frågor

Sök i bloggen

Omröstning

Hur ofta sminkar DU dig ?
 aldrig
 1 gång i veckan
 2 gånger i veckan
 3 gånger i veckan
 4 gånger i veckan
 5 gånger i veckan
 6 gånger i veckan
 alla dagar i veckan

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2013
>>>

Tidigare år

Kategorier

Arkiv

Länkar


Skapa flashcards