Eyyyy, ni som läser det jag skriver här, need to talk with you guys, typ nu. 

Jag har märkt att vissa kan ta det som jag skriver som någonting negativt eller som påhopp mot människor. Det är verkligen inte min mening. Jag vet inte om det var fler än en person som tog det förra inlägget på ett dåligt sätt, och isåfall ber jag om ursäkt för det. Jag försöker endast att dela med mig utav tips på hur man kan få en söndag att bli bättre. Jag vill att ni som läser här ska insé hur bra det kan vara om man ändrar inställning till saker och om man kanske, som jag gör, försöker att tänka positivt på saker. Så jag ville helt enkelt bara be om ursäkt om det var fler som tog det jag skrev innan som någonting personligt osv, GÖR INTE DET FÖR GUDS SKULL!  -Jag ska försöka att formulera mig på ett sätt som får fram det som jag faktiskt vill säga, så att det inte blir några missförstånd.

Hoppas att ni har en fin söndagskväll nu och att ni imorgon får en fin dag. För det är härligt när saker är bra i livet. Kram på er alla! Åh. Ja. Kram till alla människor i hela världen, nästan. Wihi:>

Jag förstår inte det här med att folk har så mycket söndagsångest. Alla klagar på hur mycket dom hatar söndagar och hela den biten. Jag förstår inte, jag förstår verkligen inte. Inte Isabella heller. Men det är mycket saker som vi inte förstår oss på. Men vad jag inte förstår är själva grejen med att hata en söndag. Det är ju en dag precis som alla andra. Man kan springa runt med folk man tycker om, plugga, städa eller bara ligga hemma och kolla på en film. Det är precis som om det skulle vara onsdag, eller måndag. Eller vilken dag som helst liksom. Det är så onödigt att slösa bort en hel dag på att det imorgon ska börja på en ny vecka. Jag menar på att livet är ju en enda lång rad, om ni förstår hur jag menar, varför spelar det då roll att det ska sitta ihop i dagar om 7? Makes no sense för mig. Alla dagar är bra dagar, och är de dåliga så får dom vara det, för de slutar nästan alltid bra ändå. 

Idag är det söndag. Söndag är bra. Imorgon är det måndag, det är också bra. Nu slutar vi att ha sådan ångest bara för att det är söndag och börjar chilla lite mer. Om man chillar så löser sig allt, folks. Det är verkligen så. 

Varberg. Älskade, fina Varberg. Vad skulle jag göra om jag inte hade Varberg. Det är så avslappnat, så fint. Och soligt. Solen tittade fram för vår skull. För mig och min fina. Min fina, underbara älskling. Åh. Vi har haft det så bra. Nu kan ingenting stoppa mig. Imorgon börjar praktiken och jag ska visa vem jag är på riktigt. Jag ska stråla, skina och bara visa att jag är jag. Fast dom vet redan vem jag är, för dom har träffat mig innan, dom känner mig. Det blir spännande att få prova på arbetslivet igen. Ingenting kan stoppa mig nu. Hon gör mig så stark.

Ni kanske vill veta vad vi har grejat med,  just för att vi har haft det så himla bra. Jag & Isabella har ätit oss mätta på min mormor och morfars fantastiska mat. Den är så underbart god att man tror att man ska spricka vilken sekund som helst. Vi har ätit nybakta bullar, daimkakor (mina favvosar) och andra kakor. Vi har spelat galenpanna, kort & sådant mysigt. Idag åkte vi longboard och det var härligt. I sommar ska jag ha en egen, för det är vad vi är till för. Att åka longboard. Vi åkte i backar också, sittandes, det var kul och vi fick skrattanfall. Engelsmannen tyckte nog att vi var korkade och han kallade oss för "idioter". Då skrattade vi ännu mer och sen fortsatte vi ner i resten av backen, skrikandes som två barn i en karusell. Himla fint. Vi har fotat mycket, fast det blåste så sminket rann och det blev kul. Vi har legat på ängen och njutit av livet. Det blåste lite lätt men solen kikade fram så det var varmt. Sedan låg vi på altanen invirade i täcken och kuddar, lyssnande på musik. Det var härligt. Skrattanfall igen, såklart. Vi har fixat dreads på natten. Och sedan fixade vi dreads på tåget. Alla tyckte nog att det var intressant för de kollade ganska mycket. Det gör inte mig och Isabella någonting för vi bara ler mot dom. Det är fint. Vi har haft det bra. Bättre vad ni någonsin kan förstå. Det var inte sista gången vi åkte dit. Tro mig. 

Det räcker att räkna till Missisippi.