Det har på något sätt varit en ganska trög dag. Min feber stiger allt mer för varje minut som går och snart sprängs nog mitt huvud i smådelar. När jag kom hem efter att ha varit på hundkurs så åt jag köttbullar för att kunna se tillbaka på denna dag som någonting positivt. Sedan drack jag läskig vitamingrejs för att bli frisk. 

-Sedan kom det bästa. Den bästa kommentaren på väldigt, VÄLDIGT länge.

Jag hör pappas röst som sakta och lugnt säger: "Fille, det finns kakor i kylskåpet. Mormor var här och lämnade dina favoritkakor som hon bakat. Daimkakorna. 

Jag blev lycklig. 

Fast också olycklig.

-Det är ju någon annans favoritkakor också. 

Kvällar får mig att tänka allför mycket ibland.

Jag gick upp två timmar tidigare än vanligt för att gå med min älskade till tandläkaren. Nu ska vi äta frukost i mörkret.
Jag gör allt för min fina.