Jag har precis skrivit det längta mailet i världshistorien. 

-Mina händer skakar, jag svettas och tårarna rinner. Om det inte sker en förändring nu så vet jag faktiskt inte vad jag ska göra. Detta är mitt genombrott och det är nu det skall förändras. Äckliga samhälle. 

Allting för dig, min fina.

Jag kände för att visa en bild på dessa gosiga små vänner som jag har. Bilden är tagen på vår modevisning som vi hade under fashiondays där Albin var modell och Julia var ju stylist, såklart. De är så himla fina båda två. Gosisar. 

Idag var det dags för niornas besök på vår skola. Det var mysigt att Elina kom & hälsade på, det förgyllde min tillvaro. Sedan har jag argumenterat om valet i USA och jag vann. Tror jag. Det kändes bra. Jag drack massvis med te som rann rakt igenom mig som något jävla kiss. Eller alltså, det blev ju kiss tillslut, lixom. However.

Jag gjorde en lång uppsats på bara en stund, som förhoppningsvis iallafall blir godkänd. Sedan biffade jag till mig på idrotten, då jag snodde en killes hörlurar. Pinsamt att gå tillbaka till gymmet då jag insåg att de var någon annans, vi skrattade tillsammans allihop, det var kul.

Under den senaste tiden så känns det som om folk skrattar åt mig hela tiden. Vad jag än säger så är det någon som skrattar och den andra säger att det är kul att jag alltid ler. Folk ler åt mig på stan och jag ler nog ännu mer åt dom. Antingen så ser jag sjukt löjlig ut, eller så är det väl bara jag som ska vara på så himla bra humör hela tiden. Kul att jag lyckas göra folk glada, iallafall. Hiho.