klockan 16.44 åker vi hem, jag och Dissi. En timmes tågresa & sedan är livet som det brukar igen. Vi skall gå till klipporna sen, för att fundera över livet. Det kommer att bli mysigt. Övermysigt.

-Det blåser så himla mycket här idag, mer än vad de gjort de andra dagarna. Jag vet inte om det beror på samtalet inatt eller för att vädergudarna bara ville ha det så. Jag vet ingenting, egentligen. Känner mig mest borta. Trött, på något sätt. Fast ändå glad & sjukt pirrig. Jag vet inte vad det här är, men det är någonting av en annan sort. Någonting bra.

The notebook, lätt den bästa filmen. 

-Jag, Felicia, grät till denna film. Jag. Av alla människor. Makes no sense, men så är det. Den var fin. Brutalt fin.