Åh, herregud. Vart ska jag börja?

Kapten röd. Vad mer ska jag säga?

Igår var det den 14 september 2012. Jag hade längtat så himla mycket efter just det datumet. Jag hade längtat och nästan gråtit ibland, för att jag visste vad som skulle ske. Just igår. Just igår åkte jag till göteborg med 3 av mina allra finaste vänner. Redan på vägen dit så pirrade det i min mage och känslan var helt underbar. Jag log så mycket att jag fick träningsvärk i kinderna. 

Så.. vad gjorde vi i göteborg? varför hade jag längtat ihjäl mig så himla mycket?

Svaret är som ovanstående.. Kapten röd. Han spelade live. Och som säkert alla här vet, så älskar jag honom mer än väldigt mycket annat. Han är ju bara så äckligt jävla grym.

Eftersom vi stog tillsammans med Linas pojkvän Viktor och några av hans polare så var det hur fett som helst. Viktor kan typ alla låtar som Kapten röd har gjort, vilket är sjukt kul med tanke på att vi verkligen gick lös, hoppade och diggade. Lina är också ett grymt fan av kaptenen, så vi höll hand, skrattade och var bara allmänt lyckliga. Isabella stog bredvid mig hela tiden och vi höll också hand, flera gånger. Då det var som mest speciellt. Då texterna betydde som allra mest för oss två. Millan stod precis bakom mig, med tanke på att hon är mycket längre och ser över mig, haha. Jag satt på hennes rygg och filmade. Dessutom såg jag ut över alla människor som var där. Alla som var där för att lyssna på min kung. Millan kramade om mig, flera gånger. Höll om mig då jag nästan grät av lycka. Och att hon ens var där, trots att Kapten röd inte är någonting för henne, var bara så vackert.

När det sedan var slut, då jag bara stod där framför scenen och skakade. Skrattade. Log. Klappade. Då var det lixom dags att gå. De gick av scenen och publiken började röra sig därifrån. Jag ville egentligen stanna kvar, sova där. Precis där jag hade stått under kvällen. Men såklart rörde vi oss också därifrån. Följde strömmen iväg från någonting som gjort att gråtit. Av lycka. 

-När vi är påväg mot bilen så var det ändå höjdpunkten av dagen. Jag ser Marcus. Lika fin som alltid går han där med sina polare, rakt mot mig. Jag blev så glad. Så överlycklig. Jag nästintill hoppade på honom, slängde mig över honom och kramade honom så hårt jag bara kunde. Det var så längesen vi sågs överhuvudtaget, och nu fick jag se honom just där. Precis då jag redan var som allra gladast. Vi pratade en stund och jag kramade honom igen. Lika hårt som förra gången - om inte hårdare. Det var nog den mest betydelsefulla kramen på väldigt länge. Jag är så glad över att ha en så awesome vän, helt seriöst. Han gjorde kvällen lixom bättre än vad jag trodde att den kunde bli. 

I bilen påväg hem så somnade jag. Jag sov mot Bellis axel och Lina sov mot min. Det var så mysigt. Så fint. Och jag kunde inte prata, hade ingen röst kvar. Det skrapade i hela halsen och det var ansträngande att ens säga ett ord. Fast det gjorde ingenting. Verkligen ingenting.

Igår var bland de bästa dagarna i mitt liv. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej.

Nu kan ni följa mig på --> http://feliciaelinida.blogg.se/.  Jag kommer nu inte att blogga här mer, då jag helt och hållet flyttar min blogg. Vi ses där! :>   http://feliciaelinida.blogg.se/ http://feliciaelinida.blogg.se/ http://feli...

Jag tror att jag skall flytta bloggen till någon annan bloggportal. Det känns som att man behöver lite förändring ibland. Vad sägs om det? Give me some respons please, guys. :> Love.   ...

I'm home. Har pluggat med Amanda i skolan idag. Liksom efter att vi egentligen hade slutat. Det kallar jag för engagemang! Nu pluggar jag igen. Det är faktiskt väldigt kul. Jag har en uppgift där jag får skriva hur många sidor jag vill och jag älsk...

Idag har jag så sjukt ont i halsen att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag är så hes att jag knappt kan prata men jag får hoppas att det blir bättre under dagen när jag har pratat igång min röst lite. Alla mina byxor ligger i tvätten så idag kör ...