Igår försökte jag att spela in en video där jag spelar en egenskriven låt. Mitt i filmen kom Dissi fram och slickade mig i örat. Jag gav upp. Förövrigt så saknar jag henne. Jättemycket. Hon har varit på utställning i Stockholm sedan igår, men imorgon kommer hon äntligen hem!

Och så ler jag för alla vackra människor där ute. 

Vad händer med människor?

Jag undrar varför det finns så många människor som har en tendens att ändra sina åsikter var och varannan sekund. Jag förstår inte anledningen till att ena dagen hata någon mer än allting annat, för att sedan älska den till döds. Det finns skillnader. En skillnad är att från vissa personer är det endast ord, som egentligen inte betyder ens hälften av det man påstår. Om det skulle vara en sådan situation så skulle jag kunna ha överseende. En sådan sak är dock någonting man känner, ända in i sin själ. Man vet precis vad den andra personen vill ha ut av det som händer. Men varför just HATA?

Kan man inte bara hålla det inom sig, ett tag. Att man inte delar med sig om hur mycket man ogillar någon annan, någon annas åsikter eller någon annans handlingar. Det vore så skönt om människor bara kunde lära sig att älska. Att älska på RIKTIGT. Efter den här sommaren så har jag lärt mig precis vad kärlek innebär. Vad ordet älska innebär. Också vad ordet hata innebär. Iallafall vad det innebär för MIG. Vi alla har ju olika syn på saker. 

Helst skulle jag vilja strunta i allt vad "ord" betyder. Att sluta sätta ord på saker. Jag har redan börjat lite, men folk vill alltid att man ska sätta ord på saker, vilket gör det svårt att sluta med det. Hoppas att alla inser att det faktiskt inte är någonting man behöver göra. 

Jag vill bara leva. Leva.

-Lev.

Nu.

Igår blev jag hemringd av Amanda och Julia för att komma dit och kolla på film. De sa att det inte gjorde  någonting att jag hostade som en galning. Vi hade världens mysigaste kväll och åt massa gurka och morötter. Och de åt lite chips. Det var läskande. Imorse vaknade vi sent som fan, vilket var galet skönt. 

Jag kanske åker tillbaka till Amanda ikväll, det vet man aldrig. Min älskade.

Jag och Julia är äntligen vänner på facebook igen också, efter många om och men. Förstår mig inte på min facebook ibland. Nu har vi dock löst det problemet. Gullis. 

För att inte slösa er dyrbara tid mer ikväll så ska jag nu sluta skriva massa saker som ni förmodligen inte vill läsa om ändå. Jag och mamma ska laga mat och kolla film, hoppas att ni är avundsjuka på att vi har himla kul. Tänkte kasta mjöl på henne sen. HAHAHA. Idag är en flummig dag. 

Jag missade en hel lektion i skolan idag. För jag åkte hem. 

Jag åt gröt och drack te. Och spelade gitarr. 

-nu ska jag sova, tills änglarna väcker mig igen. 

Vill ha sällskap.

När man blir kär så är det som om allting annat försvinner, endast för en liten stund. Det känns som om man skulle kunna skratta hela livet ut, om man bara fick ha denna oerhört fina människa vid sin sida varje dag. Man får känslan av att vilja springa tusen varv runt jordklotet. Också att man skulle kunna hoppa hopprep, flera timmar i sträck. När man blir kär så finns det ingenting som kan stoppa vad man har på gång. Ingenting kan komma emellan de planer som man sakta bygger upp. Allting är som en enda stor lyckobubbla. 

-Sedan går den sönder.

Det bultar, det värker, det slår. Det känns som om någon tagit sig plats inuti mitt huvud, endast för att slå sönder allting som finns där. Det känns som om någon lagt dynamit som alldeles strax ska sprängas. Min hals är så svullen att jag knappt får luft. Det kliar värre än någonsin INUTI mina öron. Halsen rasslar så fort jag försöker få fram ord. 

-Hur många timmar har det tagit?
Jag har ingen aning hur länge jag har suttit här framför datorn, men jag vet att det är lång tid. Hemsidan som jag fixar till företaget är snart klar och den börjar bli fin. Jag måste dock ta en paus, för det är jag värd. Eller är jag det? Hoppas det. 

Jag kommer att däcka inom 3 sekunder. 3....2.....1.....0. 

Jag är fortfarande vaken. 

Det har varit en HEVLETES JÄVLA NATT rent ut sagt. Nerputtad på golvet, lämnad någon annanstans. Jag gick till soffan och sov där istället, det var skönare. Mer fridfullt. 

Inte för att det varade så länge, dock. Klockan blev 03.00 och jag blev väckt. Det var nog den längsta jävla morgonen jag varit med om i hela mitt liv. -Men kul var det!

Millan och Lina blev lika fin abåda två och jag slår vad om att deras luciatåg var det finaste någonsin. 

Nu ska jag dricka te för att min hals ska lyckas må bra tills imorgon.