Idag hade vi världens roligaste mattelektion ! (Det var nog första gången jag sa det). Men ja, vi hade barbie- bungyjump. Vi fick helt enkelt kasta ner barbies i gummiband från en balkong. Jag har nog aldrig varit med om något så sjukt kul. Haha. Och nu tänker ni att jag är dum i huvet med världens sämsta humor. Ni tänker rätt. Heehhhehehe.

 Vissa gånger känner man sig lite sådära ovärd. Jag tror att ni alla där ute har varit med om det ibland. När man kanske känner att man inte räcker till. Eller att man kanske bara känner sig ensam och liten. Hur mycket folk man än har omkring sig, så kan man känna sig som om man är den enda i världen. Som om man står själv emot allting annat. När jag känner så, då brukar jag göra något som jag tycker om och som får mig på andra tankar.

Ofta tar jag en springrunda eller drar igång ett jävligt hårt träningspass. Annars tar jag tag i gitarren och sätter mig i sängen och spelar för allt jag har. Just nu händer det en hel del grejer i mitt liv som kan vara svåra att hantera. Det blir svårt att koncentrera sig i skolan och att fokusera på att göra allt till 100%. Vad jag vill är egentligen att hjälpa andra som inte mår så bra. Vilket jag självklart försöker att göra hela tiden. Det kan dock vara väldigt svårt när man inte får så mycket tillbaka. När man känner sig ensam och liten - och då hjälper människor, så kan det vara jobbigt när man ändå inte får något tillbaka. Om ni förstår hur jag menar?

Egentligen kan det vara skönt när inte folk ifrågasätter och undrar. När folk håller sig lite undan och borta. Men det känns ändå som ett stort svart hål. Rakt in i ingenting. Detta TROTS att man vet att man har så mycket folk omkring sig som bryr sig om en.
Det värsta kan ibland vara som att känna sig som ett fämte hjul. Det slår jag vad om att ni har varit med om någon gång. Man känner sig nästan lite obetydlig i vissa sammanhang, samtidigt som man känner sig som världens mest omtyckta person i nästa tillfälle. Lite som om man är bra när man behövs. Man är rolig när man behövs och så. Jag antar att de flesta känner igen sig. Vilket är bra, riktigt bra. För då vet ni att här är en till som ni kan förlita er på. Man tror att man är ensam om allting i den här världen. Men det är man verkligen inte. Det finns så himla många som känner exakt samma sak. Man får helt enkelt leva med att man för tillfället kanske är ett femte hjul, eller att man kanske inte har någon ork till att plugga. Det enda man kan göra är att alltid göra sitt bästa. Bättre än så kan man inte göra. Tyvärr !

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej.

Nu kan ni följa mig på --> http://feliciaelinida.blogg.se/.  Jag kommer nu inte att blogga här mer, då jag helt och hållet flyttar min blogg. Vi ses där! :>   http://feliciaelinida.blogg.se/ http://feliciaelinida.blogg.se/ http://feli...

Jag tror att jag skall flytta bloggen till någon annan bloggportal. Det känns som att man behöver lite förändring ibland. Vad sägs om det? Give me some respons please, guys. :> Love.   ...

I'm home. Har pluggat med Amanda i skolan idag. Liksom efter att vi egentligen hade slutat. Det kallar jag för engagemang! Nu pluggar jag igen. Det är faktiskt väldigt kul. Jag har en uppgift där jag får skriva hur många sidor jag vill och jag älsk...

Idag har jag så sjukt ont i halsen att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag är så hes att jag knappt kan prata men jag får hoppas att det blir bättre under dagen när jag har pratat igång min röst lite. Alla mina byxor ligger i tvätten så idag kör ...