Till en början vill jag bara berätta hur mycket jag bokstavligen HATAR naturkunskap. Det är förjävla tråkigt och jag vill helst av allt springa till Isabellas skola och sno hennes longboard. Amanda är lika brutalt arg på naturkunskap som jag är och vi dricker saft istället. Och lyssnar på fetaste musiken. Vi är inte jätteglada idag, men vi blir glada av varandra så det är okej. Såhär ser vi ut idag, jag har rött läppstift och Amanda har blondt hår. Fast det har hon ju alltid, iförsig. 

Vänd aldrig om när du äntligen är på väg att möta dina största rädslor. 

Det finns ingenting som är bättre än att komma över en rädsla. Det är så brutalt hemskt och äckligt att ha rädslor som stoppar en från vad man tycker om. Som är ett, kanske bara ett litet, hinder i vardagen. Det kan i princip vara vad som helst. Du kanske är rädd för spindlar. Eller för ormar, eller kanske för att göra ett prov. Du kanske är rädd för att möta nya människor, eller för att klä dig i speciella klädesplagg. Men jag lovar dig, att om du möter dina rädslor, bara några gånger, så kommer det att lätta. Det kommer att kännas som om du aldrig varit rädd innan och genast kommer du att våga möta fler rädslor. Du kommer att känna dig förändrad, bättre, starkade och kanske till och med oslagbar. Man utvecklas som människa och man blir en förebild för andra. 

Jag är rädd för ganska mycket. En sak som jag håller på att minska på är min rädsla för spindlar. Varje gång jag ser en spindel i mitt hus, som inte är GIGANTISK, försöker jag att ta bort. Ibland med hjälp av dammsugaren, men ibland använder jag bara lite papper. Efteråt känner jag mig så sjukt duktig. Jag har två rädslor till, som är de mest utstickande. En av dem är vatten. Den andra är höjder. Jag är livrädd för vatten, jag vågar inte hoppa i och dyka skulle aldrig komma på fråga. Eller? -Jo. För jag ska utmana min rädsla, jag skall våga dyka och göra allting annat som är kul. Jag har också lovat mig själv att åka till Liseberg i sommar och åka någon bergochdalbana som är i luften. Det är någonting som jag aldrig förut ens tänkt tanken på. Men nu, nu skall det ske en förändring. Det är dags nu. Japp.

och ni? Skall ni också försöka komma över någon rädsla? Vi kan göra det tillsammans. 

Nu åker jag bil igen. Fast åt andra hållet än förra gången jag skrev. 

Min helg i Varberg har varit underbar. Jag har samlat massvis med energi för att kunna gå till skolan utan att rasa ihop eller sova på lektionerna. Jag har legat och solat i värmen och gått fina promenader på stranden. Trots att det blåste en hel del så var det härligt att sitta på klipporna och kolla ut över havet. Musiken dunkade i hörlurarna och det kallas verkligen för att ha tid för sig själv. 

I helgen har jag tänkt mycket på hur nice det ska bli att flytta hemifrån. Jag längtar efter att få inreda min lägenhet och allt annat som hör till. Betala räkningar, städa och diska. Och tvätta, framför allt. Det kommer att bli så himla mysigt. Och speciellt med tanke på att jag kommer att bo i min favoritstad. När jag kommer hem idag så skall jag börja med omgörandet av mitt rum. Jag längtar tills det är klart, där nere i källaren. 

PS. Jag fick precis reda på att vi snart ska köpa glass, hoppas att ni är avis!!!!!!!!! DS. 

Imorse gick jag upp sent. Lite för sent, to be honest. Vi hade makeup lektioner hela dagen, då jag egentligen skulle sitta som modell åt en av mina klasskompisar. Hon var dock sjuk, så jag fick sminka mig själv. Så himla kul, jag dör. Det är seriöst bland det roligaste som finns, att leka med färger och få fram sin kreativitet. Jag fick frågan "var får du all din kreativitet ifrån?". Och vad ska man svara, egentligen? Den bara finns där, någonstans inom min kropp. Jag har varit sådanhär sedan barnsben och jag tror att det alltid kommer att vara så också, trots att jag blir vuxen och allt det där. Jag tror också att det beror väldigt mycket på hur man är som människa. Men det är bara mina tankar, såklart. 

Just nu sitter jag i bilen tillsammans med mina päron. Vi är på väg till Varberg för att spendera helgen hos min mormor och morfar. Och en sak måste jag verkligen säga, de är det bästa jag vet. Dem är så himla fantastiska och snälla att jag inte vet vart jag skall ta vägen riktigt. Och dem lagar helt seriöst VÄRLDENS godaste mat och man äter tills man tror att man snart spricker. Och min morfar, han bakar världens godaste bröd som man alltid får till frukost. Och kakorna, de underbara kakorna. Jag vet att ni har hört om dem innan, daimkakorna. Det är dem som min mormor brukar ge till mig ibland, eftersom hon vet hur otroligt mycket jag älskar dem. Ni måste smaka någongång, för de är verkligen brutalt goda.

Jag har tänkt på en sak, föresten. Att sådanahär långa texter avskräcker människor. Jag vet inte om det beror på lathet, eller kanske bara tanken på att det är för mycket bokstäver som gör att man inte läser, men jag vet att säkert hälften av alla som klickade sig in på min blogg idag, redan har tryckt ner sidan. Förut var jag likadan. Jag visste att jag skulle tycka om att läsa innehållet, men ändå tryckte jag ner. Jag var nog lat. Det kan jag erkänna.

Whatever. Vet inte ens vart jag fick det där ifrån. Och hundarna bakom mig typ rycker i mitt bälte och snart får jag ryck på dem. Men jag ska försöka att ta det lugnt, de är ju bara hundar, what to do, liksom. 

Hoppas att ni får en fin helg, för det skall jag ha. 

Vi fick sluta tidigare idag igen, så jävla awesome. Jag tog med mig Josephine till gymmet och köttade biceps och triceps. Jag hoppas verkligen att mitt ben blir bra snart, så att jag kan börja träna resten av alla kroppsdelar också. Det är sjukt fint väder idag och jag hade helst av allt spenderat denna dagen tillsammans med Hanna. Det suger att hon bor så långt bort i skogen, den lilla bajsen. 

Anyway, vet inte vad det har varit med mig de senaste dagarna men jag har haft väldigt dåliga dagar. Jag har varit trött hela tiden, sovit länge på morgnarna, sovit på dagarna och tänkt på alldeles för mycket jobbiga saker. Sådana dagar suger. Det är ännu värre när folk börjar prata om saker som ligger en nära, och påstår saker som de inte har en enda jävla aning om vad det faktiskt innebär. Eller hur ledsen en annan människa faktiskt kan bli på grund av det dem påstår. Men jag kanske får skylla mig själv. Tydligen. 

Åh, jag är så brutalt duktig. Gick upp extra tidigt idag för att plugga!! Är så himla stolt. Idag ska jag träna också, efter skolan, vilket kommer att vara hur kul som helst. Nu är jag hur hungrig som helst, men jag tänkte äta frukost i skolan istället, för det är mycket mysigare.

Idag har jag min favvotröja på mig. Den äger. Och så ska jag träffa mina favoritmänniskor och göra mina favoritsaker. Idag är allting helt enkelt favorit. Precis som igårkväll. Han gör allting så himla bra. 

Det är bra att det finns människor som gör livet så brutalt jävla värt att leva.