Nu är det över. Vi har kämpat, slitit, krigat & ansträngt oss sjukt mycket i ett år nu, för att på bara två dagar visa vad vi går för. Det har varit hur kul som helst och jag kan inte ens räkna alla människor jag har pratat med idag. Synd att grabben i montern bredvid inte fick mitt visitkort, blev nästan lite småkär i hans leende. Men ah. Sch, säg inget. Jag vill egentligen bara berätta att jag som person har utvecklats något enormt genom att spendera så mycket tid på att starta ett företag. Nu kan jag prata med människor på ett helt annat sätt än förut. Och vi hade aldrig klarat det utan vår underbara lärare Lisa. Hon äger. Bara så att alla vet. BÄST ÄR DU LISA!

-Jag vet att jag träffat några som brukar kika in här, så här är en hälsning till er. Hoppas att ni har en fin kväll. Också fett kul att du (vetintevadduhetersåskrivgärnadet) kom fram och hälsade. Gah. Kan nog inte bli gladare. Det var ett lyckorus och jag kommer leva länge på att du gjorde det. Kram på dig, fina människa!

Nu är det dags att sova eftersom det är praktik till klockan 17.00 imorgon. Efter det åker jag nog hem till Bella och spenderar natten där. Och så åker vi till Göteborg i helgen för att spendera tid på stället jag älskar mest. Och så hänger vi nog med Erik, för han är bra. Helt fantastiskt bra. 

Jag dör av trötthet. Och jag säger emot mig själv. "vi hörs inte förrän om några dagar". Nä, sure. Här sitter jag liksom samma dag och skriver igen. Jag ska egentligen sova nu, och om det inte vore för min bror så hade jag legat stendöd i sängen just nu. Jag ska dock bara äta lite äggtoddy innan jag sover, för han skulle göra det åt mig. Idag har varit en stressig och galen dag. Dock väldigt roligt och kul att prata med människor och kolla på vad alla andra säljer för spännande produkter.

OCH HALLÅ!!! Det ser ut som att jag har värsta sjukdomen i ansiktet!!!! När jag vaknade imorse så hade jag massa prickar på kinderna och det kliar som fan. Jag fattar ingenting. Känner mig asful och vill mest gömma mig. Vill helst slänga mig ner i ett hål i marken och vara kvar där tills jag ser ut som vanligt igen. Usch. Värsta eksem-attacken verkligen. Stackars mig som är med på massa bilder, typ i bakgrunden, på mässan, och ser ut som ett jävla kioskmongo. Men det får vara okej. Imorgon ska jag ha fetaste sminkningen så att mina ögon drar till sig uppmärksamhet istället. Och jag skojade inte.

Nu ska jag och mitt sjukdoms-ansikte chilla lite på livet och ta det lugnt. Gah. Är typ fortfarande stressad från dagen. Here's our monter som vi byggt upp på mässan, rätt fin om jag får säga det själv. 

UF-MÄSSA IDAG!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Vi har sprungit runt som idioter i skolan och letat efter saker att inreda vår monter med. Bord står lastade på varandra och tyg ligger i ikea-påsar. Om en timme åker vi till åhaga för att visa upp vår idé. Detta kommer att bli en utmaning, men gud vad bra det är med utmaningar. Kommer inte hinna blogga mer och sådär, inte förrän om några dagar. Mässan är slut sent ikväll, you know. Och jag vet inte hur jag kommer hem, för jag har inget busskort. Bra jobbat där liksom. Aja, det löser sig, det är liksom ett senare problem. Lev i nuet, eller vad brukar man säga?
Nu ska vi dricka citronvatten & vänta på visitkort. 

Saker är bra, som vanligt. Lämnade tillbaka Isabellas saker på lunchen idag, kollade på Amandas böjda knäckebröd och skrattade åt ingenting. Det var tomt i skolan idag, för alla hade studiedag. Och jag hade ingen egen mat med mig idag, för den hade Robin tagit med sig. Jag är allt bra snäll jag, som överlämnar lite käk till storebrorsan. 

Idag har jag suttit i min helt egna värld och kollat på folk som dansat. Det var så sjukt mycket lycka överallt. Alla log, skrattade & hejade. Jag kom att tänka på hur det var när mina morföräldrar var unga. På vad de gjorde. Jag vet vad de gjorde, för det har min mormor berättat för mig. De dansade. Precis som de gamla gjorde idag, i parken. Exakt så. Fast när de gjorde det, så var de unga. Jag önskar att vi också gjorde så, vi som är unga nu. Det är en sådan otrolig gemenskap och inte alls töntigt eller någonting i den stilen. Jag lovar att vem som helst som skulle sätta sig där vid de borden, hade känt lycka i hela kroppen. Man känner sig som en del av någonting. Det är många som saknar det idag, det är många som känner att de inte tillhör någonting. Och det gjorde saken ännu bättre att det tillförde gamla minnen. Jag har ju trots allt spenderat en hel del tid där, tillsammans med min favorit. Amanda. Hon är en av mina favoriter. På tal om henne så sover jag hos henne inatt. Och nu är hon i duschen så jag tänkte att jag kunde ta min tid till att skriva lite om mitt liv här dårå. 

Jag vill ha asfina dreads nu. Jag vill att de ska vara fina och inte ha något löst hår alls. Det är Isabellas uppgift. NU. De måste fixas nu. Jag vill ha de sådär himla fina som de var förut. (kollade på gamla bilder innan). Nu ska jag och amanda kolla på Emil i lönneberga och vila oss inför en heldag på åhaga imorgon. Det är ju UF-mässa!!!! Vi har väntat som fan på denna dagen. Nu kör vi brudar!

JAG BLIR CP-ARG PÅ MITT JÄVLA INTERNET FÖR DET FUNKAR ALDRIG OCH JAG VET INTE VAD SOM ÄR FEL. JÄVLA FANSKAPSHELVETE.

Japp. Hej på er också. Meningen ovan, som förövrigt är väldigt lång, var bara för att jag skulle få ut mina aggressioner. Ni behöver inte riktigt bry er om vad som faktiskt stod där, mer än att min familj borde skaffa sig ett nytt internet som fungerar som det ska. VARJE DAG. Och inte bara ibland. 

Anyway, Isabella är världens klantigaste människa. Hon är nog inte till för att sova hos människor egentligen, då hon glömde typ hela sitt hus, i mitt hus. Eller ja, vi delar väl på det mesta, så det gör inte jättemycket, men vi kan iallafall ha varsin tandborste. Och kanske egna nessesärer. Och meloner. Och kakor. Haha. Klantarsle, det är vad man kan kalla henne. Igår var mysigt. Det är så mysigt att sova med Bellis armar om mig. Hon är så gosig. Och varm. När hon sover. Wih. Och så kollade vi på VÄRLDENS, seriöst VÄRLDENS finaste film. Jag blev lycklig av att se den. Åh. Igår var vi fett pepp på livet. Dansade och stojade runt. Min familj var på sämsta humöret men vi var glada ändå. Vi är glada idag också. Och imorse åt vi värsta god frukost. Livet är förjävla bra, som jag brukar säga. Och så var det sol idag, fast ganska kallt. Men ändå. Sol är så bra. Nu ska jag fortsätta att lära mig en ny cover och sedan ska jag försöka streama en film, om nu mitt internet vill hjälpa mig. Det verkar som om det vill gå emot mig himla mycket idag.  

Ps. Hade det fett awesome på praktiken idag fast jag var trött för att jag inte har sovit många timmar i helgen. Ds.

Ps. Lång mening igen. Ds. 

Och så hade jag värsta läskiga saker för mig igår. Kolla ba hur läskigt det här ser ut, seriosly.   

Vi fixar dreads. Eller ah, jag kanske inte ska ta åt mig äran då jag sitter och bloggar och allt sådant, men Bellis dreadar in allt löst hår åt mig. Hon har blivit sjukt pro och det kommer att bli awesome när alla är klara! wiiiih. Jag är sjukt taggad på att få fina dreads nu. Typ som Hannas. Hanna har världens finaste dreads. Fast dom är ju värsta långa, så jag får vänta ett tag tills mina blir sådana. Men ändå. Dem är på sjukt god väg alltså. Bella löser allt! Wiiiih. Hon sover här inatt och vi ska kolla på film och äta melon. Och kakor. Och muffins. Och dricka te. Idag har vi legat på min altan och myst. Det var skönt så länge man hade täcke på sig och ingen blåst nuddade vår hud.

Mongosar. Hihi. Och så himla mycket kärlek!

Jag tänkte skriva om vad jag tänker på då jag hör ordet kärlek. Det började med att jag skrev upp ALLA personer jag kom att tänka på. Det var verkligen inte nådigt hur många namn det stod på rad. Men det suddade jag ut. Kärlek är så mycket mer. Så mycket mycket mer än vad ord kan hjälpa till med. Det var nog det jag ville säga idag. 

Och att jag saknar Marcus. Jag har inte träffat Marcus på seriöst ÅR och DAGAR. Och att jag inte har tagit mig tid till att träffa en så himla fantastisk människa är bara bisarrt. Det är dags nu. Att träffas. Han har hjälpt mig med så jävla mycket och jag kan inte ens tacka honom nog. Det som är bra med oss är att vi inte behöver hänga varje dag för att veta att vi har varandra. Det vet vi liksom ändå. Bästa Marcus.♥

"Jag värderar verkligen ärlighet". Ursäkta att jag svär nu, men fyfan vilken bra grabb. Sjukt jävla bra. Och dreads. Och åker bräda. Och så vill han rädda världen. Fattar ni det? Han är ju fan precis som jag. Jag dör. Seriöst. Vet inte vart jag ska ta vägen. Jag tror att jag svimmar. Det enda som inte är en gemensam punkt är det med här med den lila färgen. Men det gör inget. För han är så bra. Så sjukt jävla värd grabb. GAH. Dags att svimma. 

Dags att kolla på lite film med min favorit nu. Förlåt om detta är sjukt flummigt men jag vet inte vart jag ska ta vägen. Och jag skojar verkligen inte. Mh. Hejdå från kepsflickan.