Fem veckor. Fem jävla veckor utan någon som gör mig lyckligare än väldigt mycket annat. 
"men det är ganska kort tid, bara lite mer än en månad". Ja, men inte för mig. För mig är fem veckor jävligt lång tid i detta sammanhanget. Jag tror inte att jag kunde få ett bättre hejdå än vad jag fick igår, men det är ändå fem veckor. Kanske mer, tillochmed. Men det är inte bestämt än. Det kan bli lång tid. Väldigt lång tid. Det är nog därför jag blir så nojjig, kanske. Jag vaknade till världen finaste present, om man kan kalla det så. Den var så vacker & den gjorde mig himla glad. Den gav mig energi för att klara av dagen bättre än någonsin, är fett peppad nu. Jag skall göra allt jag kan och jag ska få det högsta betyget. Jag ska visa mig framåt och glad så att fotografen möjligtvis vill arbeta med mig igen. Allt detta tack vare halsbandet. Och gårdagen. Gårdagen har hjälpt till väldigt mycket.

Ha det så fint i Barcelona. Sola dig inte för brun. Ta hand om dig. Gör allt du kan, det bästa du kan. För du är bra. Väldigt bra. Min Hardingz. 

♥

Jag ber dig. Snälla. Kom tillbaka. Kanske inte idag, eller ens imorgon. Men snart. Snälla. Kom tillbaka. Du är för långt bort för att jag ska orka. Du är för långt bort, åt helt fel håll, och jag är påväg mot andra hållet. Avståndet är snart längre än vad vi någonsin skulle tro, eller ens tänka oss. Så snälla. Jag ber dig. Kom tillbaka. Jag kan sjunga för dig hela nätterna, eller du kanske kan sjunga för mig. Eller så kan vi sjunga tillsammans. Vi kan få det att fungera. Vi kan det. Jag lovar. 

Eller så kanske det är bättre att ha det såhär. Jag måste bara insé det. 

När man har en dregglig vovve hemma så är det inte alltid så himla kul att på morgonen inse attt man har ett par jeans som är helt nerdregglade. Imorse fick jag lite  ryck och hade ingen aning om vad jag skulle klä på mig. Allting var smutsigt eller för stort, eller kanske för litet. Det slutade med att jag tog min nyårsklänning, drog över en stickad tröja och gjorde någonting kreativt så att det blev till en söt liten klänning. Med hjälp av skärp och toffsar så funkar allting. Väl i skolan så blev folk väldigt chockade, för det är inte ofta dem har sett mig i klänning. Det var mysigt. Jättemysigt. Dock väldigt svårt att veta hur jag skulle gå, och sitta. Det var så himla mycket att tänka på. Liksom, böj dig inte framåt, sitt bra med benen osv, himla jobbigt. Men det var nog värt det ändå. Lite av en engångsak, liksom. För det lär inte hända igen, på ett par år. 

Efter skolan så tog vi oss till gymmet igen, jag Amanda & Julia. Vi tränade armar och det kändes nästan som om armarna skulle gå av. SJUKT NICE. Det är bara 19 dagar kvar. 19 dagar, herregud. Sedan träffade jag på lilla Millan på bussen hem. Det var lika mysigt som vanligt. Stackaren börjar bli sjuk och har ont i handen, inlindad i bandage och grejer. Vi får hålla tummarna på att hon blir frisk snart, min fina. 

Nu är det tisdag, om ni inte visste det. Och jag vet vad måndagskvällar innebär men inte tisdagkvällar.

Vad innebär tisdagskvällar? 

Kanske att sova tidigt och vakna till en underbar morgondag. Ja, det tycker jag nog. För imorgon har vi massa makeup i skolan och det ska bli nice. Jag ska ändra min look helt och hållet, som jag tänkt att göra. Den blev så himla dålig sist, och jag ska fan se till att få ett fett bra betyg på denna uppgiften. Jag ska göra allt i min makt. Haha.

Förlåt mig för dessa hemska mobilbilderna men jag orkar inte använda systemkameran på morgnarna :<

Det är måndagskväll. (no shit!) Jag skulle nog vilja säga att det är den mysigaste dagen på veckan. Måndagkvällar innebär antingen filmkollande, gitarrspelande eller bokläsande. Just ikväll så blir det en mix av lite allt möjligt. Jag försöker att göra en cover på en av mina fina vänners favoritartists låtar. Den är vacker. Min vän skall få höra min cover en dag, en dag när den är klar och redo för att visas, höras. 

Det finns en annan som har gjort en cover på den låten också. Hans cover är en miljon gånger bättre än min, men det gör inget, för det är så himla kul att sjunga den. Och att spela den. Och han är så himla vacker, sjunger så himla bra. Fotar så himla bra. Och han har en hel del vackra tankar inom sig, som borde få släppas ut oftare. Han är någonting speciellt. Han är.. annorlunda. Jag gillar det. 

Jag är i trubbel för att jag tycker om dig så jävla mycket. Det betyder trubbel för mitt inte, för min värld. Allting snurrar så himla mycket när du ställer till det i mitt system. Jag är i stort jävla trubbel.

-Idag kommer vi förmodligen att ha det sjukt kul i skolan. Vi har en lektion som är så rolig att jag förmodligen kommer att få skrattanfall, som vanligt på måndagar. Vi har en lektion som är lite mindre kul, men vi får helt enkelt se till att den blir bra den också. Sålänge man har Amanda, Julia, Te & musik så klarar man allting. Efter skolan så drar vi oss till gymmet för att pumpa muskler igen. Jag har VÄRLDENS träningsvärk sedan igår och det känns nästan som om jag ska dö varje gång jag ställer mig upp. Det är så hemskt men samtidigt så sjukt nice. Så himla typiskt oss människor, att ha delade tankar om saker. Eller att säga en sak fast mena en annan. Om man tillexempel frågar sin mamma, mitt i allt vrede, om hon är arg. Man får nästan varje gång till svar att "NEJ, jag är INTE arg". NÄHE?! Vad fan handlar det om då? Det är väl bara säga att man är arg om man är det liksom, men icke. Vi människor ska allt vara himla komplicerade. Men det är okej. Allting är okej idag, för jag är så himla glad. 

Nu ska jag skriva ett långt, fint meddelande till han som förtjänar det så mycket att jag snart hoppar av lycka. Kan fortfarande inte förstå det. Han är ju fortfarande lika overklig som han var då. Han kommer nog alltid att vara overklig. 

-Gudomligt.vackert.läskigt.fantastiskt.pirrigt-

Just go ahead and work it out. This bigcity dreams are just about to be real. But it's nothing to shout about, nothing need to get heard. This is just all about being left alone. Or being a part of someone else.  I like being a part of someone else. 

Yeah, this is what I've been doing for the last few hours. 

Dessa grabbar har hjälpt mig som fan då jag skulle lära mig att göra dreads. Jag har suttit på mitt rum i några timmar och försökt att virka in det lösa håret i mina dreads, det har dock gått åt helvete. Oavsett så tror jag att jag har lärt mig tekniken nu, så jag antar att det bara är att tränatränaträna så att man klarar det. Jag har ju trots allt en hel del att öva på. Jag tycker att det svåraste är att få dreadsen "fasta". Dom har nämligen en tendens att bli lösa och ganska stora. Någon som har dreads, eller kan göra dreads, som läser det här? Isåfall kan du slänga in en kommentar på lite tips osv, så att jag kan börja göra på andra snart, wiihiiiiii!

Nu är det dags att äta lite nyttig mat för att sedan ta bussen till gymmet. Det är bara 21 dagar kvar (!!!!!!!) tills jag skall ta mina nya resultatsbilder och eftersom jag har varit sjuk så har jag en hel del att ta igen. Det är bara att kämpa som fan på gymmet, slita som ett monster. Jag SKA ha mina magrutor. SKA.