Fem veckor. Fem jävla veckor utan någon som gör mig lyckligare än väldigt mycket annat. 
"men det är ganska kort tid, bara lite mer än en månad". Ja, men inte för mig. För mig är fem veckor jävligt lång tid i detta sammanhanget. Jag tror inte att jag kunde få ett bättre hejdå än vad jag fick igår, men det är ändå fem veckor. Kanske mer, tillochmed. Men det är inte bestämt än. Det kan bli lång tid. Väldigt lång tid. Det är nog därför jag blir så nojjig, kanske. Jag vaknade till världen finaste present, om man kan kalla det så. Den var så vacker & den gjorde mig himla glad. Den gav mig energi för att klara av dagen bättre än någonsin, är fett peppad nu. Jag skall göra allt jag kan och jag ska få det högsta betyget. Jag ska visa mig framåt och glad så att fotografen möjligtvis vill arbeta med mig igen. Allt detta tack vare halsbandet. Och gårdagen. Gårdagen har hjälpt till väldigt mycket.

Ha det så fint i Barcelona. Sola dig inte för brun. Ta hand om dig. Gör allt du kan, det bästa du kan. För du är bra. Väldigt bra. Min Hardingz. 

♥