Jag vet inte om ni tycker att det är bra eller dåligt att jag ibland får för mig att blogga typ 50 gånger samma dag, men oavsett vad så blir det så ibland. 

Vad jag har att dela med mig av:

*Mina fingrar går snart av pga gitarrspelande.

*Jag pratar i telefon med planetens bästa människa. 

*Jag vill åka till Millan eller Bella eller Lukas eller Amanda eller Hardingz eller Hanna eller Zara eller Marcus eller någon annan men är för sjuk för att kunna åka någonstans. 

*Jag vill kyssas.

Min egen värld. Keep reading, you know who you are. 

Det är den världen där du & jag är en och samma. Det är den värld då jag och du fortfarande existerar. Inga problem, inga bekymmer, endast lycka. Vi hade trots allt en tendens att få den andra att må bra. Det kan man urskilja från texter. Texter som är skriva från vår dåtid. Men jag var liten, jag var ung. Jag var inte redo för att visa världen vad jag hade, vad jag gick för. Jag var för oerfaren och alldeles för rädd för att våga visa mig. Men du gjorde mig större, äldre. Du gjorde mig till steget där man är precis innan man är vuxen. Och vi hade så kul. Så kul. Och nu har vi inte alls, för vi finns inte. Vi är borta för länge sen. Fast vi lever. Lever. På olika håll. Vi hade kunnat leva tillsammans men kanske hade det ändå varit utan varandra. Kanske hade vi haft varandra fast aldrig förstått att det var så långt bort. Så många mil. Fast ändå bara någon kilometer. Vi kanske aldrig skulle förstå om vi inte växte på varsin sida av livet. Men min värld är fortfarande kvar. Min värld, eller kanske vår värld, är fortfarande kvar i dåtiden. I vår dåtid. Den som vi delade med varandra. För min värld är du. Min värld är du är oavsett om jag är långt därifrån. Och jag har skrivit mycket, kanske nästan varje dag. Om oss. Om mig. Om dig. Om framtiden och om det som redan passerat. Och om den tid vi aldrig fick. Och om den tid som är nu, som vi har, fast ändå inte har. För du har din värld. Din värld är någon helt annanstans. Kanske tillochmed nära mig, fast inte mig. Inte just jag, utan bara någonting som är nära det som är jag. Kanske är din värld bara någonting som du själv vet om, eller så kanske du inte vet vad som är din värld. Eller så är det bara jorden, stjärnorna och alla människor här. Alla affärer, stenar, hus, moln, solen. Allt det där kanske är din värld för du kanske inte har tänkt steget längre. Att världen inte är densamma för oss alla. 

Eller så kanske jag bara är alldeles för trött för att egentligen få tillgång till att skriva. 

Jag släpper allting nu. Allt i min makt. Hejdå.

Nu är det dags att lära sig att göra egna dreads.(!!!!!!) Har rådfrågat lite söta dreadsfolk & fått mycket bra svar på vad jag behöver osv. Nu ska jag bara beställa hem verktyg & sedan ska jag och Bella försöka att få ordning på mitt kråkbo. (krya på dig Bellis som är sjukling). Sedan skall jag också lära mig att fixa dreadisar på andra, sjukt kul ju. Hanna ska också lära sig och vi kommer förmodligen fixa varandras hela tiden, sjukt mysigt. Saknar henne för övrigt, för hon är så himla go & mysig.  

Här får ni en bild på när vi hade varit i skövde och fixat dreads på Hannilutten. Sötnos.