Idag insåg jag att så länge vi älskar varandra så spelar resten ingen roll. Jag svävade i rymden, som om jag var fast ovanför molnen. Ibland är det jobbigt att jag aldrig tar mig mod till att förklara, men jag tror att han förstår ändå. Han förstår mig bättre än vad jag gör. Idag var den bästa dagen på länge. Och det spelar ingen roll hur framtiden ser ut, bara det finns en framtid. Jag älskar honom. Verkligen älskar. 

Egentligen kanske jag inte borde lägga så stor vikt vid detta med pepparkakor, men när det går till en sådan nivå som det nu har kommit till så klarar jag inte av mer. 

Förmodligen har de flesta av er hört om detta med luciatågens pepparkaksgubbar. Jag läste artikeln om lilla Mio som kom hem till sin mamma och berättade att han inte fick lov att vara pepparkaksgubbe i Luciatåget. Enligt hans lärare så kan det vara stötande och rasistiskt. 

VAD FAN HÄNDER?

-Det är precis detta jag menar med att jag bokstavligen H-A-T-A-R vårt samhälle. Det Svenska, sjuka, äckliga samhället. Jag hade förstått detta om det hade varit så att barn från andra länder hade tyckt att de blev illa behandlade på grund av detta med pepparkakorna, eller om det hade blivit en sådan stor fråga. Jag hade förstått om det hade varit så att det användes som ett "själsord".

Men jag menar, det är någonting som vi skall äta, right?

Det är en deg som är kryddad, som man sedan gör fina figurer med och sedan skall de ätas. VAD FAN HAR DET MED URSPRUNG ATT GÖRA?!

Skall man inte få ha vita klänningar då, heller?

Eller ska man sluta dricka mjölk?

Vi kan heller inte äta köttbullar, för de är bruna. Likaså får vi sluta klä oss i vita tröjor. 

Vet ni vad det värsta är? För det värsta är inte att man inte får klä sig som en pepparkaka.

Det absolut värsta är att det är de vuxna i vårt samhälle som gör att det blir såhär. Det är vuxna jävla människor som tror att de förstår någonting om saker som de egentligen inte vet ett piss om. Det är dessa människor, som tyvärr är så högt uppsatta, som påverkar alla andra i samhället. Det är politiker och regeringen. Det är dom som får oss att gå på deras sjuka lögner och ideal. 

Det finns en sak som jag är jävligt glad över, vilket är att det är vår generation som snart kommer att bestämma. Det är snart jag och alla andra i min ålder som kommer att vara de högst uppsatta. Kanske kan jag personligen påverka till det positiva. Jag hoppas verkligen det. 

Jag borde dock inte hoppas alldeles för mycket med tanke på att de manipulerar oss, äckligt mycket. Hoppas att det är någon mer än jag som inte påverkas och tar efter. Jag ska stå emot. 
Någon som är på?

Klockan var mycket och jag begav mig till min kärlek, i hopp om att finna svar. Det gör jag kanske snart, finner svar alltså. Min vackraste har somnat bredvid mig, försvunnit bort i drömmar och floder att spegla sig i. Kommer föralltid att hålla fast vid dig. Kommer aldrig att låta dina händer glida iväg från mina. Att höra dig andas när du sover är det bästa jag vet. Och att du skrattar är någonting som gör mig varm.