Det var det värsta. Det mest hemska. Så illa att jag knappt minns. 

Efter en äckligt jobbig dag så var jag tvungen att ta en promenad. Jag bytte om för att gå en runda i samhället där jag bor. Magkänslan var ändå helt okej och jag lyssnade på hög musik i hörlurarna. Konstigt nog var det låten "skinny love" som var igång, som jag den senaste tiden har relaterat en hel del till. Det var nu det hände. Det värsta. Det äckligaste, sjukaste.

Jag såg inte bilen. 

Jag såg inte hur bilen sladdade runt på den lilla vägen jag gick på, precis i närheten utav mig. Jag reagerade inte på hunden som skällde, förrän den sprang ut framför bilen. Under bilen. Jag hann inte tänka & jag stängde mina ögon. Blundade så hårt att det började värka i huvudet. Jag skyndade mig att höja volymen på musiken tills den var på full nivå. Ljudnivån var så hög att jag inte kunde tänka.

Jag ringde inte till polisen.

Jag bara stod där, fastfrusen & bunden med en kedja från mina fötter till grinden på trädgården där hunden hade sprungit ut ifrån. Jag satt fast och hade ingen chans att röra mig. Jag ser den svarta sportbilen backa några meter, tänker att den ska se hur det är med hunden. Fastän vi alla vet att den redan är död. Överkörd. Bilen kör dock framåt igen, fort. S n a b b t. Den har sådan fart att jag inte hinner tänka. Inte insér att det är jag som kommer att dö nu. Under samma hjul som hunden också dog. Jag är ju inte rädd för döden, men det är läskigt att dö under en bil. Pågrund av en rattfylla.

Jag vaknar, helt svettig. Genomsvettig och skakig kollar jag runt i rummet. Det är ingen fara. Jag är i min egen säng, under mitt eget täcke. 

Mh. Drömmar är nog det värsta.

Förut hade jag dig här. I min hand. Inte ens en meter bort. -VARJE DAG. Varenda sekund hade jag dig här, även om du var frånvarande. Jag kunde också vara frånvarande, fast närvarande på ett annorlunda sätt. Det var kanske inte så bra, egentligen. Men det var bra för oss. Vi var ju båda likadana. Jag vet inte vad som hände eller varför det hände. Men med tanke på att jag på senare tid har börjat tro på någonting, som bara jag vet vad det är. Så tror jag att det faktiskt var för en bra sak. Någonting bra. Någonstans. Någonting bra någonstans. 

Vad för något?

-Jag vet inte. Men jag vet att det är någonting. 

Vill bara visa vad jag kan.

Idag har allting blivit som vanligt igen. Jag har återgått till den normala & vanliga verkligheten. 

Jag antar att ni undrar vad jag menar, då jag inte har berättat vad jag har gjort i veckan. Mina föräldrar åkte lite spontant till Turkiet förra onsdagen. Detta innebar mycket ansvar för mig och min bror. Det var också pågrund av det här som jag hade mitt lilla raseriutbrott häromdagen, som jag pratade om. Då jag var tvungen att gå ut och rensa alla tankar. Jag satt på en grusväg mitt i ingenstans och bara var. Jag bara var jag. Det var nämligen så att det blev lite för mycket med skolan, hundar, huset, städning, matlagning & annat sådant som gjorde att det blev WAY TO MUCH stress i mitt liv.

Det har dock varit skönt att äntligen få klara sig helt själv. På egen hand lixom. Jag måste bara säga att jag är sååååå taggad på att flytta hemifrån. Jag skulle sakna mina föräldrar sjukt mycket, men jag tror ändå att det hade varit bra för mig. Jag är sådan, självständig, om man säger så. Tänk bara det att man får laga vilken mat man vill, ha saker där man vill att de ska vara, duscha när man vill, handla vad man vill. Allt sådant. Jag längtar tills jag flyttar. Till Göteborg. Det kommer att bli så fint. Så himla fint.

Och så vill jag bara tacka alla mina fina vänner som spenderat massa dagar & nätter med mig. Ni är så bra. Bäst, helt enkelt.

Jag har rensat ALLA mina bilder på hela datorn idag. För att vara exakt så tog det 4 timmar & 7 minuter. Det var hur mycket konstiga mappar som helst, och bilder på typ.. ingenting. Nu är allting fixat och ligger uppdelat i fina mappar med söta namn. Det känns så himla bra. Plus att alla dessa bilder får mig att kolla tillbaka på förut, förr i tiden. Vad gjorde jag då, lixom? -då hade jag det bra. Det syns på mig. Och på de andra, såklart. Åh. Så fint. 

Inatt har jag sällskap igen, precis som alla de 7 senaste nätterna. Det är så härligt att få ha någon bredvid sig. Hos sig. Inatt är det Zara som är här, äter chips och förgyller tillvaron. Så himla fint. Allt är så fint. Det här är så fint. 

Jag skulle kalla det för kärlek. 

1. Igår drack jag ett glas mjölk som var 3 dagar för gammal.

2. Jag har en tendens att säga "sinnes" ungefär tusen gånger i varenda mening.

3. Jag hatar A-brunnar mest av allt. 

Knappt ens värt att visa en bild på dessa äckliga skapelser, men det får gå.

Det här är anledningen till att jag älskar att vakna på morgonen och veta att jag ska till skolan. Det är också anledningen till att jag på fredagkvällarna ofta känner mig ganska tom, då jag vet att det är en hel helg tills vi är återförenade igen. Dessa brudar är de som gör mina dagar, då vi dricker te och busar. Japp. Finisar. 

Jag har fäst mig så mycket. Blivit beroende.

Jag har börjat knarka. Knarka dig.

Du är som en drog. Fast en bra sådan.

http://litchilitchi.blogg.se/

Jag och Dissi, (min cykel) kom precis hem från att ha varit på hundkursen. Idag gick det sjukt bra och vi fick mycket gjort. Hon var väldigt lydig och gjorde nästan precis som jag ville hela tiden. Skönt det, med tanke på att vi inte har haft så bra kommunikation den senaste veckan. Nu ligger hon och myser vid mina fötter, iallafall. Och är hur trött som helst.

Jag och min storebror ska snart laga mat, lövbiff och pommes. Onyttig och så, men det får gå. Imorgon ska jag ändå träna fett hårt och bränna alla kalorier ändåså. Vi ska ha konditionsträning på idrotten, då man fick chansen att bygga upp sin egen lektion. Jag har bestämt mig för att köra på intervallträning med tanke på att det är så sjukt jobbigt och bra för kroppen. Om jag bara hade sprungit i samma takt hela tiden så innebär det bara att jag tränar uthållighet och inte förbättrar konditionen på samma sätt. Japp, där fick ni lite information om det också. Bra va ? TRÄNATRÄNATRÄNA. 

Man måste faktiskt ha bra kondition för att orka av en hel skol/jobb dag. Så är det!