Tjenamors era potatisgrisar. 

Idag hade jag en asgo dag i skolan. Det började med att bussen inte kom, så jag blev lite sen till matten. Men vad fan gör det? Maha. Sen hade vi lite engelska, och i min värld är engelska samma sak som SOV-LEKTION. Efter lunchen hade vi hantverk, vilket bara innebar att chilla. Vi gjorde lite frisyrer, käkade massa knäckebröd, drack mjölk (iallafall jag) och så satt vi i fönstret och solade. Vi hade tillochmed så roligt att busvisslade till alla som gick förbi nere på gågatan. Hur kul som helst att se allas förvånade miner. Sjukt härlig dag iallafall !

Träffade lilla plutte-Jennu vid bussen också. Det gjorde ju lätt dagen ännu bättre. Fick panik av alla gula bilar och allt hände på samma gång där. Fick skrattanfall och såg massa människor som jag inte ville se. Och som inte Jennu heller ville träffa på för den delen. Sen GICK HON AV BUSSEN. Och lät mig sitta där helt ensam. Mitt i allt detta kaos. Men jag överlevde, tur nog !

Väl hemma så fick det bli ännu en springtur ute i det härliga vädret. Känns så himla gött att jag äntligen kommit igång riktigt med konditionsträningen. 3 gånger i veckan kommer nog göra susen nu till sommaren. Det är så härligt att ha bra kondition alltså ! 
Imorgon fortsätter jag med mina situps och kör på lite armhävningar. Det finns verkligen inget bättre än att träna !

Waah, ser ut som att jag skelar. Rätt gulligt ändå vaaaaa'. 
   

Men vem fan bryr sig? - Som jag brukar säga.

 

"Jag saknar dig. Så mycket att det hugger till varenda gång jag tänker på dig. Hela kvällarna kan gå åt till att tänka på hur vi hade det. Varje dag går åt till tänka på dig. På oss. Jag kan inte koncentrera mig i någonting jag gör. Jag kan knappt fokusera när jag ska plugga, för helt plötsligt märker jag att du snurrar runt i mina tankar - IGEN. Jag hoppas iallafall att när man har fått en andra chans, så försöker man allt man kan för att ställa saker till rätta. Jag tror och hoppas att man faktiskt försöker att visa sig trovärdig. Även efter att man tryckt ner någon så hårt att det närmaste året är iprincip förstört. Kanske hela ens liv. Detta är jobbigt för mig. Och du säger att det är lika jobbigt för dig. Jag vet ju fortfarande inte vad jag tror. Om jag tror på att du faktiskt tycker att det är jobbigt. Om jag tror på att du faktiskt vill försöka. Men jag har nu gett dig en andra chans. En ny chans att visa att man kan förändras. Jag önskar att jag också hade fått nya chanser i livet. Men det har jag aldrig fått. Så du borde vara glad att jag gjorde det beslutet. 
Jag skulle aldrig ha blivit sånhär om det inte hade varit för att jag älskar dig så mycket som jag gör. Jag hade aldrig ens tänkt tanken på att bry mig om jag inte hade varit så jävla kär i dig. Det är alltså så att du har nästintill förlorat den person som skulle gjort allt för dig. Du har tyvärr förlorat en liten del av något som aldrig skulle låta dig gå. Om inte något sånt här hände, vill säga. Man kan ALDRIG göra något ogjort, vilket man kanske önskar att det gick ibland. Men nu är det upp till bevis. Visa mig att jag är "ditt allt" som du så fint kallar det. Och blir det likadant en gång till, då kan jag lova dig att vi lever varsitt liv. Om det inte vore för hur mycket jag tycker om dig, så skulle vi för länge sedan varit långt borta från varandra. Du kanske inte än håller min hand, men det är väldigt nära nu. Bara någon meter. Och egentligen vill jag springa den sista biten, kyssa dig precis som förut och ge dig en såndära mysig kram. Tyvärr går inte det. Det är nu du får bevisa om den sista biten som är kvar mellan oss, ens är värt att kämpa för. Det är nu du får visa att du river ner muren som står emellan mig och dig. Jag har aldrig slutat att älska dig."
Love. / F 

Jag hoppas att mitt leende får dig att sakna mig. Det är ju trots allt det vi lever för. Att få vara glada. Så varje gång du sagt att du inte skulle klara dig utan mig - varsågod. Det här leendet är till dig.